Valborg
Värdena hade förbättrats lite, så jag fick permission tills på fredag, sen blir jag antagligen utskriven :)
Och nej, det betyder inte att jag är frisk, det betyder bara att jag får vara hemma istället.
Så ikväll hoppas jag på bra väder så jag får grilla och umgås lite med vänner.
Ha en bra dag, det ska jag.
Bra dagar.
Ska tillbaka imorgon, men hoppas att jag får komma hem igen samma dag...
Idag var jag och hälsade på utanför Esteten, det var verkligen jättekul att träffa er igen, jag saknar er!
Sen åkte vi runt och letade efter en mössa eller nåt, men det verkar inte vara den säsongen riktigt. Kan konstatera att keps inte är min grej iallafall...
Är nog inte så bra att springa runt i affärer och sånt egentligen, men herregud, jag måste få känna mig lite normal innan det är dags för nästa behandling.
Så nu är det väl bara att vänta och se vad dom säger imorgon.
Hoppas på en grillkväll med trevligt sällskap under Valborg, och det lär inte hända på sjukhuset.
Hemgång.
Läkarna gick precis ronden... och jag får åka hem :)
I två dagar... Glömde fråga om allt det där andra: student, bal, sommaren... Jag vill inte veta.
Nu ska jag duscha, få trombocyter, och sen drar jag! =)
Seg eftermiddag.
Det är konstig stämning här. Det ligger nåt i luften. Folk på avdelningen är så allvarliga, stillsamma, just idag. Då är det lite läskigt, då blir man påmind om vad för ställe detta är. Men förhoppningsvis får jag åka hem snart, snart...
Det hänger på antibiotikan säger dom.
Idag var jag på restaurang med mamma, pappa och Jimmy. Grekiskt. Tappade lite charmen när man inte får äta sallad eller tzatsiki, men jag har haft såna cravings efter friterad potatis ända sen matlusten kom tillbaka så det begäret blev ju stillat iallafall : )
Försöker skriva ihop ett mail till Max också, vilket går sådär. Som att skriva en engelskauppsats varenda gång. Men det är kul.
Nu ska jag lyssna på nåt bra och vänta på kvällsfika.
Tiden står still
Igår kom Jossan hit. Lite trött på Botaniska, och pallade inte backarna där efter alla stick i ryggen, så vi åkte till Slottskogen och köpte glass, riktigt mysigt. Sedan åkte vi och plockade upp Fia på centralen (lika bra de, annars vet man aldrig när/om hon hittar fram). Hanna tittade förbi på kvällen med, och lovade att ha med sig kanelbullar nästa gång :)
Idag vet jag inte vad som händer, har ett svagt minne av att Daniel och Malin skulle komma hit... eller det var kanske imorrn? Men Madde skulle kanske komma. Och Jimmy...
Allting bara flyter ihop, dagarna har liksom ingen mening här. Jag befinner mig i nåt slags undantagstillstånd. Hade lika gärna kunnat vara här en helg som två veckor, det känns inte som nån skillnad. Det känns fortfarande som om det var "i söndags" som jag var och tränade och insåg att nåt var fel, fortfarande som om det var i tisdags jag gick till skolsyster och i onsdags som jag hamnade på Mölndals sjukhus. Här står tiden still.
Undrar hur det blir när jag får komma hem, om allt ing fortsatt förändras utanför sjukhusets väggar, eller om det inte har hänt nånting och allt är precis som förr. Tre veckor kan vara en evighet, men också hur händelselösa som helst.
Så.
Det brukar väl ta en kvart tror jag, med förberedelse, bedövning, sticket... Min första gång tog bara sticket typ en kvart. Tänk då att det sitter någon med en nål, inne i ryggen och försöker tränga igenom skelettet för att hitta benmärg att draaa ut. Visst, bedövningen håller, men man känner det.
Men den här gången skulle det gå bättre, för man behöver inte lika mycket andra gången.
Det tog en halvtimme. Exklusive bedövning och diverse tillhörande procedurer.
I en jävla halvtimme satt nåt jävla pucko och grävde med en nål i mitt skelett och letade efter benmärg att suga ut. Innan hon ringde en ny läkare som satte en snabb bedövning till och hade det fixat på fem minuter.
Det är lätt att tröttna på det här.
Men det var ett bra prov. Behandlingen har fungerat så jag ska bli bättre, och kanske få komma hem om ett tag.
Vi får se.
Nu gäller det..?
Bara det händer nåt nu, bra eller dåligt, bara det går framåt.
'Cause I stay at one place,
And 'cause I smile like a child born yesterday,
Vårpromenad.
Så efter flertalet pikar frågade sköterskan läkaren. Klart att jag skulle få gå ut. Ibland blir jag så trött på människor.
Jag och John gick en promenad i Botaniska.
Okej, mitt balanssinne fungerar ungefär lika bra som en fyllegubbes under en promenad hem från fredagsbesöket på krogen, min syn är ungefär 40% nedsatt skulle jag tippa på, jag kan inte fokusera på nånting längre än ett par sekunder och ser ungefär tio meter framåt, jag blir yr emellanåt och kan nästan tappa balansen av vinden. Att ge sig ut och klättra i berg var kanske inte heller så smart men vafan, John kan ju ta emot mig om det skulle vara så.
Men Kan jag gå ut och gå, så Ska jag fanimej ut och gå. Det är inte mer synd om mig än nån annan, den här jävla cancern är inget handikapp och mina enda minnen av den här våren ska inte vara håravfall, feberyra, droppslangar och ett blå/grå/vitt vårdrum.
Jag kräver mer än så.
Uttråkad.
Det är jobbigt att ligga på sjukhus. Jag har aldrig lidiit av så många otippade, konstiga saker som den senaste veckan.
Och så kommer en dag som den här, när alla mystiska krämpor och åkommor plötsligt dragit sig undan, jag har inte minsta tecken på ens en gnutta feber och känner mig, på sin höjd, lite trött i ögnonen.
Men jag får inte gå ut. Jag vill inte sitta i nåt jävla sällskapsrum. Jag vill inte sitta på balkongen, för jag får ändå inte sitta i solen (det får jag inte göra på hela sommaren kan tilläggas). Det enda som kvarstår är ett grymt dåligt humör som närmastv kan liknas vid PMS som inte är av denna värld.
Jag hade gärna behållt febern ett tag till om jag hade fått ha kvar någon form av positivt tänkande också.
Tisdag
Men i övrigt så verkar febern ha gått över för ett tag och ryggen känns nästan helt bra. Hoppas på att få gå ut en stund men vågar inte satsa alltför mycket på att det blir så.
Mår iallafall bättre än igår, som inte var en genomusel dag heller. Christian kom förbi och visade sina nya tatueringar. Sen kom Lars med en hel kasse dvd-filmer (så nej, jag vill inte ha fler filmer nu, det finns helt enkelt ingen plats).
Farmor, mamma och Madde hälsade på med, men var så sjukt trött att jag knappt hängde med i konversationerna. Tror att jag blir lite piggare nu när jag inte behöver smälla i mig lika mycket smärtlindrande och tavigyl. Så mycket jag fick i mig igår kunde slagit ut en vuxen man sa sjuksköterskan. Så lite tuff e jag nog ändå.
Hoppas bara det kommer lite kul besök idag med, behöver nog det.
Meningslösa måndag.
jag är inte förvånad, har vetat hela tiden att jag skulle börja må dåligt, och jag har stått ut med det mesta hittills. Men i vissa svaga ögonblick är det lätt att bara bli så trött på alltihop. som när läkaren påpekar att jag "hade tydligen lite problem med nåt eksem på benen?" och jag redan har berättat, förklarat och gett målande beskrivningar av mitt lidande och påpekar att dom där eksemen har jag faktiskt gnällt om ett bra jävla tag. Eller som när saker som idag händer. när man är groggy av alla mediciner och helst av allt vill sova, och man måste utsättas för ytterligare en psykiskt och fysiskt påfrestande händelse. då har man god lust att bara krypa ner under täcket och försvinna. om man inte hade haft en sån mördande värk efter benmärgsprovtagningen att man knappt klarar av att ligga ner.
Nästa inlägg ska bli mer positivt, jag lovar.
Godmorgon
Idag Mååste jag nog gå ut, annars kommer min rygg sluta fungera helt känns det som, men har väligt låga värden ljust nu så vågar inte ta för givet att jag får gå nånstans ändå. Så nu måste jag "skärpa till" besöksreglerna också, efter att en sköterska skickade iväg Janne, Malin och Daniel igår. Att hon måste lägga sig i?
I alla fall ska jag helst inte ha mer än två besökare åt gången, så det är jätteviktigt att folk kommer på utlovad tid eftersom jag måste planera hela min dag runt besöken. Fast bli inte avskräckta nu! Jag vill jättegärna ha besök ändå!
Nu när värdena är så låga är det också hur viktigt som helst att den som hälsar på inte känner sig sjuk, eller umgåtts mycket med någon som är sjuk.
Det är så mycket att tänka på :S
Trött.
Igår var jag på tok för trött för att gå ut, sov hela dagen tills Hanna, Jimi och Per kom. Umgicks med dem ett tag, sen kolllade jag på teve och tuppade av rätt fort.
Idag har allting varit mer eller mindre ett helvete. Är trött, har ont, kan knappt hålla ögnonen öppna och fick precis reda på att jag är tvungen att äta Panodil som är sjukt jobbiga för kroppen.
Idag har Katrin och IDa varit här, DAniel och Malin kommer ikväll^^
Ska sova nu.
...
Bedövning.
Okej, idag har jag inte mått så bra. Haft sjukt kul med Fia, lyssnat på massa Pink Floyd, och gått promenad i Botaniska, men har ont i hals och öra och känner att febern är på gång. Men får inte äta smärtlindrande som Panodil eller Alvedon för halsen, för då märker dom inte när febern/frossan sätter in. Och gissa vad som står på menyn när inte smärtlindrande är tillåtet?
Tandläkarbedövning! Snälla, om någon Någonsin försöker få er att gurgla och svälja detta...asså, gör det bara inte. En del av er tjejer vet väl ungefär hur "Stoppochväx" smakar? Det vidrigaste jag nånsin druckit och hade föredragit alternativ nummer två, kommer inte ihåg vad de hette men hade stått ut med att bli helt groggy... Givetvis höll bedövningen bara en kvart också. Väldigt typiskt.
Och så har dom så klart påpekat att jag borde ta ut resterande piercingar med, trots att dom inte var infekterade. Bara tragus kvar och den åker ikväll. Dom andra är körda, kommer aldrig få i smycke i nån av dom igen. Till mammas förnöjelse kanske. När sköterskan frågade om jag hade några infektioner och bad mig ta ut alla piercingar fick jag snällt vända mig mot mamma och säga: "Jag kanske borde berätta nu då att jag har piercat bröstvårtan". Inte så populärt... Men hon sa att jag är ju myndig... Jag väntade lite med att säga att det var för ett och ett halvt år sedan.
För övrigt har jag umgåtts med Jimmy, Patricia och Carro(Hehe, Carro gick in i fel rum!). Det var trevligt, trots att jag knappt orkade ur sängen.
Imorgon är en ny dag.
Torsdag eftermiddag
Sen ringde Agnes och berättade att hon ville vara lite äventyrlig och to en buss hit istället för spårvagn. Så hamnade hon i ett bostadsområde, trodde de var fel buss och hoppade av i ren förtvivlan och förvirring. När bussen körde iväg så stod det givetvis Sahlgrenska på den ^^
Jag blev väldigt glad när Agnes berättade detta och skrattade gott och länge =)
Klockan 5 ringde boråsarna och sa att dom var i Göteborg och jag berättade vilka spårvagnar som gick hit och vad hållplatsen hette. Sedan sa jag lite skämtsamt till Agnes att det lär väl ta nån timme innan dom dyker upp. Nu är klockan snart 6...
Underhållning.
Torsdag
Har precis käkat lunch och nu trycker jag i mig massa Polly till efterrätt (har ni tänkt på att dom med mörk choklad är lite hårdare än dom med ljus choklad? Dagens upptäckt ^^ ) och väntar på att få bli bortkopplad från Medicinmannen och ge mig ut. Rätt så fint väder idag med.
Klockan fem i eftermiddag har jag varit här i en vecka... Det känns inte så, känns som ett par dagar bara.
Har inte mått så bra idag heller, men har fått två påsar blod så mår lite bättre nu. Cytostatikabehandlingen är iallafall avslutad, men nu vet jag inte alls hur min kropp kommer reagera på den. Alla reagerar olika säger dom...
Det är så sjukt, när jag gick till vårdcentralen förra onsdagen hade jag inte en tanke på att det kunde vara sista gången på fyra veckor som jag var hemma. Men det är ju så, man vet aldrig vad som ska hända. Tänk på det!
Godmorgon
Har precis duschat (och kom jag faktiskt ihåg handduken den här gången, så jag slapp springa ut naken i rummet och be till högre makter att ingen skulle öppna dörren till rummet. För dom bara klampar in bäst dom vill, när det passar) och sitter och väntar på frukosten, tror dom håller på att duka fram den nu. Lite lyxigt ändå :)
Sjukt fint väder ute så hoppas få gå ut en stund sen, efter min sista behandling. För den här gången.
Ha en bra dag :)
Tisdag kväll
Vandrade runt på stan, sjukt nervös över att komma i närheten av människor, har aldrig haft bakteriefobi förr men nu tänker jag på allt. Inte ta i handtag, "Undrar om expediten är förkyld", är det smart att gå och ta i alla plagg man tycker är snygga?
Och inte får jag sola heller... Men hittade iallafall en mössa som får duga tills vidare, behöver ju inte den än på nån vecka iallafall.
Och jag mår fortfarande rätt bra. Imorgon får jag sista cytostatikan(cellgifter) och sen kommer mina värden att sjunka. Cellgifterna ska alltså slå ut de sjuka cellerna i kroppen för att det ska kunna bildas nya, friska celler. Men det är inte bara de sjuka cellerna som påverkas utan de flesta, även friska celler, så efter behandlingen kommer jag få nedsatt immunförsvar och bli infektionskänslig. Får jag en sjukdom då så klarar inte kroppen av att angripa den.
Så det är vad som väntar efter behandlingen. Läkarna verkar lika chockade varje gång dom kommer in och ser att jag mår bra, och pratar hela tiden om vad som kommer hända sen. Det kommer antagligen bli skitjobbigt då, men den tiden kommer att komma i vilket fall som helst, så då kan jag lika gärna passa på att må bra just nu.
Känner mig sjukt teknisk efter att ha löst dagens Ipod-problem med. Min efterblivna dator trodde bestämt att Ipoden var en kamera varenda gång den kopplades in... Problemet var ett föråldrat Itunes iallafall.
Har haft besök av storebror (lillebror vågar sig inte hit, men så vet han inte heller om att det ligger 30 chokladkakor i kylen), föräldrar, Isa, Carro, Veronika, Agnes. Nu är min kära faster här och håller mig sällskap.
Har aldrig varit såhär upptagen =)
Godnatt.
Tisdag förmiddag
Hejsålänge
Så...
Jag hade nästan bestämt mig för att aldrig starta en blogg. Har inget emot bloggar i sig, men tyckte att jag spenderade alldeles för mycket tid framför datorn som det var.
Anyway, efter de senaste dagarnas utveckling (och efter att sjuksköterskorna informerat om att trådlöst Internet funkar finfint på sjukhuset) så stod det rätt klart att dom där timmarna framför datorn skulle komma att utökas rätt så rejält.
So here I am - För mina vänner, om ni undrar vad för spännande aktiviteter som pågår på Sahlgrenska.
Jag har varit lite tveksam till vad jag ska skriva här, hur mycket jag kan berätta. Men hittills har jag varit jävligt öppen om vad som händer mig, för när jag pratar med någon känns det inte så jobbigt.
Så jag ska nog vara rätt öppen här med, take it or leave it, för jag har verkligen ingen energi till att bry mig om vad folk tycker just nu. Har rätt mycket med mig själv så att säga.
Det så mycket nya saker som händer nu, och det som är jobbigast kommer jag inte att skriva om heller.
Men jag har varit med om en del sjuka situationer som jag definitivt kommer ta upp inom snar framtid.
Ska försöka förklara lite om sjukdomen med, men allt är så nytt även för mig, så har knappt tagit in någon information själv ännu.
Är otroligt glad över att så många hör av sig, stöttar och bryr sig, det ger mycket energi bara det ^^
Allting kommer hamna i lite oordning här men en bra start kan ju vara dagens händelser?
...vilka inte är så sjukt spännande kanske, men från och med idag får jag bara cellgifter två gånger om dagen så jag fick gå en promenad i Botaniska som ligger precis bredvid Sahlgrenska. Känns som jag kommer bli stammis där. Jag och pensionärerna...
Sjukt gött att komma ut lite och kunna röra sig. Så här bra kondition har jag inte haft på över en månad, innan var det jobbigt bara att ta sig igenom skolbyggnaden. Nu kommer ju mina värden sjunka igen så fort cellgifterna börjar sätta in, men än så länge så känns allt bra. Kan också nämna att jag inte känt av det mytomspunna illamåendet heller, vilket är en lättnad.
Fick en Ipod idag också, helt sjukt vad snälla föräldrar jag har fått. Eller alla har varit grymt snälla och generösa, snart får jag själv inte plats i rummet tack vare alla grejjer. Och det har bara gått 5 dagar ; )
Haft lite gott besök med, av Jimmy, Malin, Daniel, Dea, Elin, Lillolsson, Veronika och föräldrar.
Givetvis (för ni skulle bara veta alla konstiga grejjer som inte gått som planerat hittills) så hade "domsomnuharhandomsånt" glömt att skicka upp just min behandling i tid. Så det blir till att sitta och lyssna på den där triiivsamma maskinen till halv ett. Lyckligtvis har jag Sex and the city boxen att ta itu med.
Sköt om er.
