en jävla rubrik
Om bara den där tanten slutar snarka och mina "sömntabletter", som nog inte hjälper någon och mer funkar som placebo-medicin, kickar in så det kan bli natt och morgon och så man får kämpa sig igenom den här skiten lite till så det kan bli natt och sen morgon igen och om och om och om tills dom släpper ut mig. För nån gång måste dom det, jag vet att dom inte kan behålla mig här, det finns folk som vet var jag är nånstans.
Och jag bara önskar och hoppas att det finns någon sorts mening med all den här jävla skiten.
Boråsare bör förövrigt ha bättre koll på sina mobiler.
" All den här tiden som jag vilat o velat. Vilat o väntat o kastat bort
Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott "
27/6
Efter alla tabbar på medicinavdelningen såg jag fram emot min avdelning men det känns som om det bara är förvirrade semesteranställda som irrar runt, och dom sköterskor som är kvar har redan tagit ut sin semester rent psykiskt.
Jag har fått byta rum tre gånger sen jag kom hit och hamnade tillslut, givetvis, på tre-rummet. Visserligen trevligare sällskap än tanterna som låg här förra gången men det är alltid nåt på gång, nån som ska ha mat,dropp,undersökning,provtagning,extra filt, medicin... Och är det inte det så är det nästan alltid nån som pratar, hostar, gråter, snarkar eller spyr. Då är det ju tur att dom millimetertjocka gardinerna mellan sängarna är ljudisolerade.
Igår bytte jag CVK. Det är en slang som går in i en ven som sitter ungefär vid nyckelbenet. Att sätta in var var något av det sjukt obehagligaste jag nånsin upplevt, ungefär som om någon trycker in ett trubbigt föremål som sänder elchocker genom hjärtat.
Men så skulle jag inte göra om allt igår utan bara byta ledare, själva slangen typ. Så alla förrädiska sjuksköterskor log och sa att det inte alls brukade göra så ont men tro fan om det inte var värre. Eftersom jag haft min CVK så länge hade den satt sig ordentligt och den galna gubben bara drog och slet samtidigt som han tryckte ner axeln mot britsen. Ungefär som om han ville trycka i/dra ur en fyrkant ur ett runt hål. Eller som att dra ut en fiskekrok. Jag skulle vilja påstå att jag stod med smärtan rätt länge, men tillslut började jag skrika, hosta och hyperventilera och då tryckte han in en sprängande bedövningsspruta, när halva ingreppet var gjort.
Lyckligtvis överlevde jag.
För övrigt tänker jag på boråsarna, som garanterat lever loppan uppe i Borlänge. Önskar verkligen att jag kunde vara med. Kan bara hoppas att många artister ställer in och att vädret blir kasst...
Har precis läst Max Hejdå-mail. Nu drar han till Thailand, och sedan Australien. Jag vill också sticka iväg ett halvår. Får läsa om hans äventyr istället.
Inatt ska jag ta en extra stark sömntablett, och imorgon ska någonting ha förbättrats.
Måndag.
Tänkte bara uppdatera lite för mina trogna (5-7) läsare.
Blev utskriven fredagen den trettonde, åkte ner till Trelleborg för Alexandras studentmottagning och åkte hem på lördagen.
Sen följde tre dagar i soffan med lugnande, sömntabletter och tavegyl. Lugnande+Sömntabletter är en rolig kombination=)
Anyway, har inte gjort särskilt mycket, Erik har fyllt år, jag åkte till Borås en sväng. Tänkta åka med boråsarna till Varberg på Midsommar men hade så dåliga värdena att jag inte orkade, och det var en jävla tur för samma kväll fick jag feber och orkar ingenting. Fick ta taxi till akuten för min avdelning var fullbelagd och genomgå massa jävla tester där med över 39,5 graders feber i kalla rum.
Till slut hamnade jag på nån medicinavdelning i två nätter, sov för de mesta, hade 40,8 grader som mest och undrade vafan dom sysslade med. Personalen där var helt annorlunda mot vad jag är van vid. Så när jag hade svimmat första gången hände nåt med CVKn så jag jag tvingade dom att ringa en sjuksköterska som hade koll på CVK och inte bara gissade hursomhelst. Sen råkade jag nämna för min läkare att dom inte var lika noga med hygien och sånt på medicin, så hon satte en "Infektionskänslig"-lapp på dörren, och nästa gång sköterskorna kom så stannade dom i dörröppningen och sa: "Det kanske är bäst om vi håller oss här borta."
jaa.. det underlättar ju säkert erat jobb... Det var inte helt förjävligt där dock, man sov gott, och en snubbe i nattpersonalen var rätt snygg ^^
Nu är jag iallafall tillbaka på vanlig avdelning, och jag är nästan glad att jag är lite sjuk, annars hade jag bara varit förbannad över att jag inte kommer iväg på Peace and Love. Verkar inte som det blir nåt WestCoastRiot på torsdag heller=( Om nån är sugen så tänk på mig? (FloggingMollyFloggingMollyFloggingMolly)
Och dom kom först fram till att jag antagligen hade lunginflammation, men dom hittade ingenting på röntgen, sen sa dom luftvägsinfektion och nu snackar dom om batkerier i blodet. Och allt jag kan göra är sitta och nicka som en annan docka. Okej, jag kan engagera mig mer men jag glömmer av vad jag ska fråga hela tiden!
Nu ska jag sova en stund.
Onsdag
Jag orkar egentligen inte skriva nånting, den här cellgiftsbehandlingen är värre än dom andra och jag mår skitdåligt.
Har lite svårt att ta mig själv på allvar bara när tanten i sängen bredvid inte ens kan ändra sovställning själv.
Corvette
Student
Bal, Festival, Student
Det är inte meningen att jag ska vara här. Just nu borde jag vara på Hultsfred med dom andra, ta en återställare och umgås med sköna typer, lyssna på musik, kladda med spritpenna, käka macka med mjukost, ta kort på bakfulla vänner som inte vaknat än, överrösta grann-campet och planera helgens konserter.
Istället måste jag dela rum med finskan som aldrig håller tyst (jag har i hörlurarna även om jag inte spelar musik) och bara sitter och glor. Det finns inte ens ett skynke framför min säng och hon har ju inte vett på att använda sitt. I sängen bredvid ligger en tant som knappt klarar av att gå och drog med sig droppställning, glas och diverse grejjer i sitt störtdyk ifrån sängen inatt. Dessutom snarkar hon som ett jävla åskväder och JAG VILL INTE VARA HÄR!!!!!
Kalla mig otacksam, okänslig, vafan som helst, men jag får panik, dom drar inte ens upp persiennerna och det finns ingenstans där det går att vara ifred. Och jag ska vara på Hultsfred. Jag har planerat den festivalen i ett år, och kom inte och säg att det kommer en ny nästa år, för nästa år jobbar ni, reser, eller är panka, har ingen lust, vem vet?
Den här sommaren skulle blivit den bästa.
Balen var förövrigt trevlig. Skönt att känna sig som en normal människa iallafall ett litet tag. Och alla var så fina =)
Sedan var det ju SiESTA! också. Vi drog ner på torsdagsmorgonen, jag, fia, frida och elin, och hämtade Isa i Ängelholm.
I hässleholm var det riktigt festivalstämning: människor i hela stan, skön musik, 30 grader varmt, bad i fontänen och förmiddagar på gräset i parken...
Studenten var också grym. Började med champagnefrukost hos Sofia halv åtta på morgonen och kom i rätt stämning. Sedan var det samling i teatern och avslutningslunch i bamba. Hela tiden med humöret på topp, alla skrek och sjöng hela tiden.
Efter att vi sprungit ut åkte vi flak runt Kungsbacka, och sedan hämtade Micken mig i lånad Corvette. Det var nästan höjdpunkten. Fick skjuts i den till festen på Hamnkrogen senare med ^^
Jag hade en grymt bra dag.
Tack så mycket alla som kom =)
Balen
