i torsdags med kristin : )
Kristins kladdisar
Mina äpplemuffinsar
På BMT och avdelning 141
Hycklare.
Den gyllene regeln. Det är sant för mig.
Jag stannar lite länge efter klassen hos Louise och kör dem till spårvagnen för det hade jag uppskattat om jag var i samma situation.
Sedan en sömnig tur hem och där längs vägen i Kållered står en bil vid sidan av vägen.
Saktar ner på impuls och mina tankar säger "Stanna, Stanna,Stanna" i samma takt som bilens varningsljus blinkar,
Ser rökmolnet från motorhuven, funderar snabbt på om motorn kokat, funderar på att det sitter en ensam jäkel och fryser i bilen i väntan på hjälp.
Och så gasar jag på och kör vidare.
Varför i helvete vågar jag inte stanna?
Det hade jag uppskattat om jag var fast i samma situation.
Jävla hycklare.
Nästa gång hoppas jag att jag vågar stanna.
Att inte kunna det man vill.
Dagens lista:
Sovmorgon
Träna
Hämta tabletter från Apoteket
Plugga produktinfo
Ringa värdinna samt gäster
Hudvårdsklass
Umgås med faster
The ugly truth:
Sovmorgon
Kaffe
Komma ihåg att ta tabletterna
Kaffe
Bli förbannad på träningsbollen
Kaffe
Träna
Duscha
Äta
Få skjuts till Apoteket, eftersom som jag inte blev betrodd att köra själv.
Avboka hudvårdsklass
Ny lista :
Blues
Korsord
Vindruvor
Jag vill. Jag vill jobba. Jag vill hinna med alla måsten. Jag vill hinna träffas och umgås. Jag vill. Alla andra kan ju.
Men när jag inte har sinnesnärvaro nog att föra ett normalt samtal, inte orkar samla ihop tillräckligt med energi för att förflytta mig de femtio metrarna till min egen lya, få bli skjutsad till Apoteket för att jag inte hade åkt dit i annat fall och förmodligen kört av vägen om jag körde själv, och samtidigt inte ha en aning om hur länge det kommer vara så här... ja ni vet...Det här suger ibland..
Kronan på verket är en ny tid på Öron-Näsa-Hals nästa vecka.
Ska dom sticka hål in till bihålorna igen så ska jag fanimej ha Dormicum innan.
lite för sent på natten...
... och jag ska sova snart, men -
Väldigt mycket som snurrar i huvudet, både bra, dåliga och oroliga tankar just nu.
Och nu har det hänt dåliga saker igen. Inte med mig, men i familjens bekantskapskrets och men jag avskyr när sådant här händer och
för helvete!
Snälla, se er omkring på vilka människor som betyder någonting för er, och skicka ett sms, slå en signal, var tillgänglig.
Luta er tillbaka, slappna av, och tänk på det som gör er lyckliga och framförallt på personerna som gör er lyckliga i vardagen.
De flesta av oss har det grymt bra, det är tråkigt att extrema situationer där liv eller död, eller där relationer ställs på sin spets ofta krävs för att man ska uppskatta det man har.
Det viktigaste jag lärt mig under de här två åren är hur lycklig jag kan skatta mig över den underbara familjen och släkten jag har. Hur dåligt jag än mår så kommer de alltid att finnas där, och att verkligen känna det inom sig och inte bara veta det i tankarna ger ett lugn och trygghet inombords.
Perfektionism finns inte.
Sträva efter det du vill uppnå, men glöm inte vad du faktiskt redan har, det är ofta mer än du tror.
Och till sist: Jag vet inte exakt vilka som läser här, men av dom som jag faktiskt vet läser här är det bara Kristin som faktiskt kan förstå hur sjukt jävla grymt det är att faktiskt ha hår på huvudet!
Även om det bara är småtussar med baby-fjun! : )
Och imorgon ska vi baka muffins till den underbara personalen på Hematologavdelning 141.
Jaahaa...
Men har fått röntgensvar. Positiva röntgensvar.
Jag har inte fått nån riktigt koll på läget men det tycks vara så att de satans tumöerna, eller förändringarna, eller viruslymfomet eller vad fasen man nu ska kalla det, de verkar iallafall vara döda och försvinnande. Tror jag.
Så nu är det bara bihåleinflammationen kvar, och sen...
Är jag "frisk" sen då?
snöyra och funderingar
över varför föräldrar parkerar mitt i vägen ovanför pulkabacken, skickar runt sina ungar på vägen när bromssträckan är förlängd med minst fyra gånger och man behöver gasa innan sista backen.
och sedan sätter dem på ett plastflak och knuffar ner dem för en ispackad backe?
äh, bara gnäller. kände inte för att köra på en unge idag liksom.
det är så mycket som ska göras nu. fixas, bokas, ordnas. men jag har en kalender. fast inga pengar.
allt sådant är oviktigt jämfört med vad jag helst av allt vill göra.
för vi får bara de dagar vi får, och se till att se över din omvärld.
Agnes är vacker. Hon har rätt ord och ett stort sinne. Det kanske är för att jag utfodrar henne med choklad?
http://kaaoa.blogspot.com/2010/01/vak.html
Ikväll tänker jag.
Klockan är 03:27
Det skulle just vara snyggt, inskriven dagen efter man blev utskriven.
Fast det skulle nog inte vara första gången.
2009.
Varför summera? Kanske för att jag hade bestämt mig för att inte göra det.
Och jag kan inte sova, och jag orkar inte med de evighetslånga mardrömmarna längre.
2009 var ett dåligt år. Som om det sparat 2000-talets bedrövligheter tills vidare och sedan fått panik när sista året var på väg att ta slut.
2009 fick jag EBV framkallad Lymfomtumör i hjärnan. Det är inte över än förresten, men de hoppas väl att dom ska försvinna.
Jag har lärt mig att inte hoppas, inte spekulera, bara känna. Jag visste att tumörerna fanns kvar efter strålningen innan röntgensvaren kom i december.
Men jag känner mig själv ganska bra hoppas jag och nu mår jag bättre. Jag känner det, jag sluddrar inte längre.
Fan, jag känner tillochmed för att börja jogga igen!
Ny röntgen nästa vecka får utvisa om jag har rätt eller fel.
Känns lite skumt att slutresultatet kanske blir att jag får runt med onödiga klumpar i huvudet resten av livet.
Men jag lever. Tre dödsbesked om människor jag brytt mig om har fått mig att tänka till. Hoppas jag.
Jag hoppas att jag inte är en sån som vet vad jag borde göra men inte gör det av olika rädslor, lathet eller liknande.
Jag vill ta vara på allt och alla, jag orkar bara inte så mycket.
2009.
Sweden Rock var en grym festivalupplevlse.
Glasgow var riktigt lyckat, trots huvudvärken.
Stavanger var oerhört trevligt. Jag tror Samuel fått mig lite smartare, lite modigare.
Och jag har Doris nu. Egentligen tycker hon bäst om pappa, men jag ska lura in henne i mitt nät.
Nu släpper jag prestationsångesten över 2010. Lögn. Men jag försöker släppa.
Kan ju i varje fall inte bli svårt att knäcka 2009 liksom.
By the way... vad kan man göra med Sofia när hon sover?
Gott nytt!
Det nya kan ju inte bli sämre än det som varit.
Tänk om jag vetat där på Peace and Love att det här påhittet inte skulle vara över inom ett halvår.
Men jag hade jättefina juldagar tack vare släkten och goingarna i Borås.
Fick även en riktigt skön Nyårsafton med många nya människor omkring mig.
Skulle vilja säga att allt känns helt okej. Och det gör det nog imorgon. Ska äntligen bli utskriven från Hematologen och få vara ledig från Ambisome-behandlingen.
Och trots all jävla behandling och alla timmarna på sjukhuset så har jag ändå fått vila upp mig, eller kanske bara umgåtts med rätt personer.
Kanske kan jag börja med det där "gör-det-bästa-av-var-dag"-köret igen. Jag orkar nog snart.
Nu är målet att komma i ordning här i ladan, få färdigt några beställningsjobb och försöka finna tillräckligt med fokus och självförtroende att ta itu med det här nya knepiga som förhoppningsvis ska kunna kallas jobb. Eller hobby.
Och hålla mig borta från slutrean. Detta känns som det mest orealistiska målet för tillfället.
Annars finns det saker jag inte trivs med också.
Till exempel att vattenledningarna frusit och att min Ipod är på villovägar.
Fy på det.
