Söndag.
En dag i taget. Varje dag, hela tiden.
det är inte mitt fel, jag orkar inte ta kontakt med någon.
Två veckor med en jävla tornado av känslor. Jag har varit på botten och toppen
och jag har för många att sakna. Man ska klara sig själv.
Jag har bilder på min egen hjärna. Jag kan sitta hur länge som helst och titta på det som inte ska vara där.
Det finns på riktigt liksom. Fastnar tillochmed på bilder.
Hematologen slänger ut mig nu, dom tror inte på cellgifterna längre.
På strålningen har dom tillochmed drop-in rum tydligen. Woohoo.
Och de är så positiva, man måste väga vad man vinner och vad man förlorar mot varandra säger dom.
Fuck it.
Enough is enough
Det var en bra helg. Första sjukhusfria på nästan tre månader. Hellström. Lillasyster. Krogen. Helsöndag med S, den enda som tycks kunna få mig på bra humör.
Nu undrar jag hur många sparkar man kan ta, innan man inte orkar mer.
Jag tror inte det handlar om att jag tänker negativt, jag tror det handlar om att en människa inte är skapad för att ta all den skit som jag har fått de senaste veckorna, månaderna.
Jag tror att livet självt vill slå mig på käften tills jag inte orkar stå mer, ett helvete i veckan enligt schemat.
Antar att jag får veta imorgon, och att jag inte kommer gilla svaret.
Nu undrar jag hur många sparkar man kan ta, innan man inte orkar mer.
Jag tror inte det handlar om att jag tänker negativt, jag tror det handlar om att en människa inte är skapad för att ta all den skit som jag har fått de senaste veckorna, månaderna.
Jag tror att livet självt vill slå mig på käften tills jag inte orkar stå mer, ett helvete i veckan enligt schemat.
Antar att jag får veta imorgon, och att jag inte kommer gilla svaret.
Bedways is rightways now
röntgen i måndags och allt var bättre i huvudet. det blir folk glada av att höra har jag märkt.
i övrigt är jag jävligt trött på att folk dör hela tiden, det här måste utan tvekan klassas som mitt livs hittills sämsta sommar - och då tänker jag bara på mig själv.
och varför kan man inte ta de där klarsyntheterna man drabbas av och verkligen inse att livet är kort och fan vad puckade folk är som bara går runt och gnäller utan att tänka. jag påstår inte att jag är annorlunda, men jag hoppas på att bli.
i övrigt är jag jävligt trött på att folk dör hela tiden, det här måste utan tvekan klassas som mitt livs hittills sämsta sommar - och då tänker jag bara på mig själv.
och varför kan man inte ta de där klarsyntheterna man drabbas av och verkligen inse att livet är kort och fan vad puckade folk är som bara går runt och gnäller utan att tänka. jag påstår inte att jag är annorlunda, men jag hoppas på att bli.
