5 veckor
En vecka sedan jag skrev nånting, känns som flera veckor... Exakt fem veckor sedan jag blev inskriven, och idag blev jag äntligen utskriven.
Jag mår ganska bra, är fruktansvärt trött, inga muskler kvar, fullkomligt hatar att äta, att dricka är inte heller min favoritsyssla men det är ju villkoren på att få vara hemma...
Jag gör det jag måste, men jag är helt slut i övrigt. Jag har kämpat så länge nu, och jag vet att jag har haft tur, jag har träffat människor som haft det bra mycket värre än jag, det finns alltid någon som har det värre, - Men för mig har detta varit ett rent helvete!
Jag har varit helt nere, sönderplockad, förstörd, och nu ska jag liksom börja om igen. Byggas upp, byggas om?
Allt är inte över, och det kan fortfarande komma saker i vägen, reaktioner från dom nya cellerna. Och ingen vet hur lång tid allt kommer ta... Tänk om någon bara kunde sätta ett datum och bestämma att då är jag frisk..?
Skitsamma, saker är som dom är, det här ska gå bra, men just nu vet jag varken ut eller in, och har ingen aning om vem jag är eller vad jag vill. Det känns som om den där reaktionen som borde kommit i April vid diagnostillfället kommer nu, fem månader försent.
Snälla, inga fler frågor om vad jag ska göra sen, om hur jag mår just nu,hur lång tid det här kommer att ta (3 månader till 2 år), jag berättar när jag vill.
Men är jätteglad över alla kommentarer här och allt stöd från alla som har hört av sig, det är skönt att veta att folk bryr sig.
Så nu ska jag fortsätta bara vara, och ta mig igenom det här. Jag har iallafall gått från "En minut i taget" till "En dag i taget"
Come what may
4 Veckor
Jag är jävligt trött på att klaga hela tiden, men det här är ett helvete jag inte önskar någon. Utan tvekan det värsta jag har gått igenom. Har aldrig mått fysiskt sämre än vad jag gjort de senaste fyra veckorna. Och nu när allt ska vända egentligen, då får jag outhärligt ont i ryggen och måste ta dubbelt så mycket morfin som innan. Jag vet knappt om det jag ser eller hör är verklighet eller dröm, kan inte koncentrera mig på något utan att slumra till och samtidigt får jag inte ens hälften av den sömn jag behöver. Och efter röntgen så sa dom att jag inte hade nån inflammation i ryggen, vilket väl i tur i sig, men då hade vart skönt att veta vad fan det kan vara eftersom ingenting hjälper!
Att jag dessutom lär bli kvar här i kanske två veckor till underlättar inte nånstans.
Gonatt
Måste nämna gårdagens händelser lite kort bara:
Sköterskorna skulle in och bädda om sängen, så jag och pappa knödde ihop oss i fåtöljen och kollade på film så länge.
Så när dom var klara kröp jag tillbaka under täcket och kollade färdigt filmen. Sen kom jag på att jag skulle kolla mina sms om när Katrin och Elisabeth tänkte dyka upp, och hittar inte den förbannade mobilen!
Jag visste att jag hade haft den bredvid mig när jag kollade på film och räknade ganska snabbt ut att den måste åkt med tvätten, som dom givetvis redan skickat iväg till tvättrummet, som i sin tur skickar iväg tvätten till Alingsås tvätteri. Så pappa och en sköterska fick springa ner till tvättrummet, där tvätten precis skulle skickas vidare till tvätteriet, och gå igenom alla tvättpåsar tills dom hittade rätt. Vilket dom som tur var gjorde till slut.
Anyway, det är det mest spännande som händer häromkring, eftersom jag inte ens får lämna rummet så kan jag inte rapportera nåt saftigt skvaller. Ni får nöja er med det lilla : )
Nu är det sista auditionavsnittet av Idol, sen kommer alla upphittade talanger förvandlas till tråkiga mainstreamartister som åker landet runt en sommar och underhåller fjortisar.
God natt.
+13
Det är väldigt tråkigt här och jag börjar få feber. Attans
Ha det göööött!
Gokväll
Fast det värsta är jag är så hungrig, har inte ätit på nästan två veckor, nu kan jag inte sluta tänka på mat... thaimat, köttfärssås och spaghetti från Dagas, stekt makrill med mos och spenatstuvning,rotmos med lingon,fiskgryta, fisksoppa, pommes frites tallrik, hamburgare på ´Niccolinas, Smoothies, Grillspett, vitlöksbröd, tacos, tårta, Drömmar, chokladpudding...Fruktsallad! Ååååh, nån som bjuder på middag när jag blir utskriven?
Nu ska jag kolla på Idol =D
+12
Men har inte sovit så mycket, vågade inte somna utav rädsla att vakna upp till samma chock som igår. Panikattacker är något jag klarar mig utan kl 6 på morgonen.
Mår lite bättre idag, har inte lika helvetiskt ont i halsen så jag försöka dricka lite. Inte så lätt när jag inte kunnat svälja ner någonting på en vecka.
Sen kommer bror min på besök, hoppas han tar med sig tidningarna...
Dag 11
Nej, det har jag inte. Det här är enda stället där jag kan klaga utan att folk säger emot mig, och dessutom är jag så jävla less på skiten nu, och som grädde på moset så har jag faktiskt ingen bättre för mig. Sen vågar jag inte somna om heller.
Hade så otroligt ont i halsen när jag vaknade imorse så det var inte sant. Det var bland det värsta jag har upplevt, jag fick nästan ingen luft för den torra halsen och när jag försökte svälja saliv och olja så kändes det som om någon satt med blåslampa och brände sönder halsen från insidan. Fick lite lätt panik och massa morfin, så nu gör det inte lika ont, men är livrädd för att somna och vakna på samma sätt igen.
Det är så fruktansvärt uttröttande att det hela tiden kommer nya saker, det känns som att jag bara skriver om mina jobbiga krämpor hela tiden, men en blogg är ett rätt bra ställe att få ur sig allt på. I ärlighetens namn finns det en hel del som inte borde få ha blogg (Så, nu har jag varit på toa, satte på kaffe med och ska snart ta mig en kopp / Nu har jag precis druckit kaffe, ska duscha lite tror jag / Åh, va härligt med en dusch, ikväll ska jag se den här filmen *Bild* och bara myyysa! Imorgon ska jag åka till stan / Nu har jag precis ätit frukost och ska göra mig iordning att åka till stan
/ Idag var jag i stan och köpte den här *bild* på Gina tricot, dom hade rea och de va aasbilligt! Köpte den här *bild* på MQ, blablablablablaaaa.... Ni fattar grejjen va?)
Anyway, vet inte riktigt vart jag ville komma med de här, bara skriver så att jag inte ska råka somna. Men kan ju passa på att tacka för att ni läser bloggen, hade kännts rätt så värdelöst annars och det är ganska skönt att ha ett ställe där jag kan sitta och tycka synd om mig själv dagarna i ända och ändå få stå i centrum.
Nu ska jag zombie-glo på nyheterna. Det är då inte lätt att leva med bara 6 tevekanaler ; )
Adjö till allt det gamla, Hallå till allting nytt
Åt helvete med alla sorters gränser
Åt helvete med drömmarna, och åren som har flytt
Där framme finns en morgondag som glänser
Dag...10?
Det är morfin för hela slanten som gäller nu, så kan somna till nästan närsomhelst.
Har fått en märklig vana att klia mig i ansiktet innan jag somnar också, så helt plötsligt vaknar jag till med ett ryck (har blivit förbannat lättskrämd) med handen tryckt mot kinden och undrar hur fan jag kan somna sittandes men armen i luften och huvudet i handflatan. Tycker att det funkar alldeles umärkt med det här dock, kan sova nästan jämt och är skönt avslappnad hela tiden. Har inte lika ont i munnen längre heller (vilket antagligen beror på morfinet) men har så obeskrivligt ont i halsen! Att svälja, ens minsta mängd saliv, känns som att tvinga i sig glasspliter, alternativt nålar. Nu klagar jag rätt ofta på det mesta, men kan utan att överdriva säga att det här är bland det smärtsammaste jag har varit med om. Fast står bättre ut med det här än med den envetna huvudvärken jag har haft innan. Tack vare morfinet, finfint läkemedel de dära!
Oj, nu försvann helt plötsligt halva texten här och jag är jävligt trött så orkar inte försöka återskapa minnet av vad jag skrev, bokstäverna börjar änna hoppa omkring på skärmen och jag tar inte ansvar för något jag skrivit.
Hoppas att allt är bra med alla!
p.s, Just de ja! Jimmy, tatueringstidningar! ; ) d.s
+6
Me nu har den här jävla mucositen dom tjatar om hela tiden slagit till. Mucosit är blåsor, sår och svullnad i munnen och halsen. Dom har snackat om den dagligen sen jag blev inlagd, egentligen sen jag fick min första behandling, men hittills har jag varit förskonad från detta lilla helvete. Men inte längre!
Så just nu pendlar jag mellan plågsamma smärtor, morfininjektioner, illamående och sömn. Antagligen ända tills de nya cellerna tar sig, vilket nog blir tidigast om 5-6 dagar.
För övrigt börjar jag lessna rejält på sjukhuspersonalen. Igår blev jag attackerad med en spruta av en jävla sjuksköterskepraktikant som skulle leka duktig hela kvällen. Av fem nålstick var hennes det enda som gjorde ont och lämnade märken. Sen skulle hon kommentera ALLT. Exempel:
Praktikant:"Jasså, ni gör så på det här stället!"
Sjuksköterska:"Eh.. Ja, det är så man ska göra.."
Och i morse klagade jag (trots det faktum att varje rörelse med tungan är en plåga) på att stygnen börjat göra ont, och den lilla falskleende läkaren undersökte så noga innan hon bestämt säger:
"Nej, det ska nog inte vara nån fara" , trots att hon aldrig sett stygnen förr. Då bryter en annan läkare, som jag har haft i en vecka nu, in och säger:
"Jo, så såg det inte ut innan, det får vi nog sätta lite antibiotika på."
Men är väl skönt att veta att jag är i trygga händer? ;)
I alla fall, besökare ska inte göra sig besvär för tillfället, jag vill inte träffa någon, än mindre prata i telefon (vilket är en fysisk omöjlighet i nuläget) bara så ni vet. Ni missar inget ändå, jag håller mig till sömnen som morfinet bidrar med.
Men tack för alla kommentarer och vänliga ord, då känner man sig inte helt ensam ändå =)
Nu ska jag fortsätta med att stå ut.
+4
Ja, de knallar väl på som vanligt. Mår bättre än igår, mycket bättre än igår. Dom tar de lugnare med Sandimmunet så känner inte av det lika mycket nu.
Men herrejävlar vad tråkigt det är! Sova, lukta på maten, kolla teve, duscha, teve, dricka milkshake, sova, teve, dator sova... Man kan ju bli galen av mindre!
Och imorrn ska dom storstäda, så då blir jag utslängd från rummet! Jävlar va tråkiga nyheter man har att komma med när man är isolerad, jag skulle somna av att läsa den här bloggen =/
Nu drar jag (typ två meter bort)
Gonatt!
+3
Och tänk, sen är det sådan huvudvärk som inte går att lindra med tabletter! Har jag tur eller vad?
Dom säger att kroppen kommer vänja sig, och det är helt lugnt för min del. Kom igen kroppen, vänj dig! Inte gör det mig nånting att slippa ligga med huvudvärk från förmiddag till kväll. Tvärtom.
Hoppas allt är bra med er andra iallfall : )
+2
Har sovit i stort sett hela dagen, bara vaknat när sjuksköterskorna stör. Hejdå privatliv. Suck.
Jag hoppas verkligen det går nåt bra på teve ikväll.
När tiden går för långsamt...
+1
Men nu är det lite över.
Det kommer fortfarande bli jävligt jävligt framöver, när mina värden går ner, men jag har iallafall avtjänat en tredjedel av tiden hoppas jag.
I övrigt går tiden här så otroligt långsamt... såååå långsamt. Hoppas jag får komma ut idag, dom vet inte riktigt ännu. För sen kommer jag bli inlåst, inte få lämna rummet ens, så de hade vart jäkla skönt att få smita hem en stund.
Och idag kommer nog lite boråsare =) That's good ^^
(Conor Oberst, bara ett tips sådär)
Dag -1
Så imorgon är då den stora dagen... Dagen då jag blir Man! Från och med imorgon ska mitt blod kunna matchas med en 21årig tysk man (nej tack, inga "höhöh, då kommer ju du snacka tyska" skämt. Faktiskt inte så roliga).
Men mår rätt bra nu, får Sandimmun tre gånger om dagen för "bana väg" för de nya cellerna... Bereden väg för herran... Men inga andra mediciner så jag är inte sådär trött och jävlig längre, har dock en föraning om de där besvären kommer krypa tillbaka när infektionsperioden kickar in.
Anyway, idag var jag på museum, hör och häpna! Sjöfartsmuseets utställning om Japansk tatueringshistoria, oerhört inspirerande skall ni veta.
Och ikväll börjar återigen Idol. Det riktiga Idol, de enda avsnitten som är värda att ägna sin uppmärksamhet - Uttagningarna. De duger för mig.
Go'kväll
Dag -3 & -2
Är inte så aktiv på telefonfronten heller som en del kanske märkt. Jag orkar inte helt enkelt, ni får ha tålamod.
Ha de gött
Dag -5 & -4
Idag ska jag få samma behandling igen, plus cellgifter i eftermiddag.
Nu tänker jag sova.
Dag -6
Fy fan vad det är tråkigt på detta stället.
Nu ska jag och Rasmus kolla film.
Dag -7
Idag lunchade vi på Nicolinas, käkade världens starkaste hamburgare. Typ. Jävligt gott. Sen hade farmor bakat Drömmar, med cocos.
Inhandlade Conor Obersts nya soloalbum med, inte helt fel faktiskt. Passade på att komplettera med nån Okkervil-cd också, så ganska bra dag på de hela, fick tillochmed besök, av Katrin och Ida.
Har jävligt tråkigt just nu bara.
Dag -8
Här händer det inte mycket. Allmännt pissig dag - sova, äta,sova,äta,sova,äta... ända till Rasmus kom hit. Då var dagen mindre pissig, med Prison break, äta, Prison break, äta osv.
Och jag fortsätter få cellgifter i tablett form. Och jag fortsätter få "anti-kramp"piller i förebyggande syfte mot cellgifterna.
Och tack vare de oerhört sömnframkallande "anti-kramp"pillrena är jag en aning snurrig i huvudet och tänker inte skriva mer nu.
Bara sova. Eller kolla Prison Break.
God natt
