eaxelssons

En vecka sedan jag skrev nånting, känns som flera veckor... Exakt fem veckor sedan jag blev inskriven, och idag blev jag äntligen utskriven.
Jag mår ganska bra, är fruktansvärt trött, inga muskler kvar, fullkomligt hatar att äta, att dricka är inte heller min favoritsyssla men det är ju villkoren på att få vara hemma...
Jag gör det jag måste, men jag är helt slut i övrigt. Jag har kämpat så länge nu, och jag vet att jag har haft tur, jag har träffat människor som haft det bra mycket värre än jag, det finns alltid någon som har det värre, - Men för mig har detta varit ett rent helvete!
Jag har varit helt nere, sönderplockad, förstörd, och nu ska jag liksom börja om igen. Byggas upp, byggas om?
Allt är inte över, och det kan fortfarande komma saker i vägen, reaktioner från dom nya cellerna. Och ingen vet hur lång tid allt kommer ta... Tänk om någon bara kunde sätta ett datum och bestämma att då är jag frisk..?
Skitsamma, saker är som dom är, det här ska gå bra, men just nu vet jag varken ut eller in, och har ingen aning om vem jag är eller vad jag vill. Det känns som om den där reaktionen som borde kommit i April vid diagnostillfället kommer nu, fem månader försent.
Snälla, inga fler frågor om vad jag ska göra sen, om hur jag mår just nu,hur lång tid det här kommer att ta (3 månader till 2 år),  jag berättar när jag vill.
Men är jätteglad över alla kommentarer här och allt stöd från alla som har hört av sig, det är skönt att veta att folk bryr sig.
Så nu ska jag fortsätta bara vara, och ta mig igenom det här. Jag har iallafall gått från "En minut i taget" till "En dag i taget"

Come what may