Vårpromenad.
Bra med besök igår. Det var skönt ändå. Mamma, John, Hanna, Agnes. Sofie och Karin. Maria, Björn, Adam och Madde. Isa. Sen kom pappa som äntligen blivit frisk igen.
Jag var ute igår. Först va jag på så jävla dåligt humör. Ingen feber, inga smärtor, ingen yrsel. Men jag får inte gå ut.
Så efter flertalet pikar frågade sköterskan läkaren. Klart att jag skulle få gå ut. Ibland blir jag så trött på människor.
Jag och John gick en promenad i Botaniska.
Okej, mitt balanssinne fungerar ungefär lika bra som en fyllegubbes under en promenad hem från fredagsbesöket på krogen, min syn är ungefär 40% nedsatt skulle jag tippa på, jag kan inte fokusera på nånting längre än ett par sekunder och ser ungefär tio meter framåt, jag blir yr emellanåt och kan nästan tappa balansen av vinden. Att ge sig ut och klättra i berg var kanske inte heller så smart men vafan, John kan ju ta emot mig om det skulle vara så.
Men Kan jag gå ut och gå, så Ska jag fanimej ut och gå. Det är inte mer synd om mig än nån annan, den här jävla cancern är inget handikapp och mina enda minnen av den här våren ska inte vara håravfall, feberyra, droppslangar och ett blå/grå/vitt vårdrum.
Jag kräver mer än så.
Så efter flertalet pikar frågade sköterskan läkaren. Klart att jag skulle få gå ut. Ibland blir jag så trött på människor.
Jag och John gick en promenad i Botaniska.
Okej, mitt balanssinne fungerar ungefär lika bra som en fyllegubbes under en promenad hem från fredagsbesöket på krogen, min syn är ungefär 40% nedsatt skulle jag tippa på, jag kan inte fokusera på nånting längre än ett par sekunder och ser ungefär tio meter framåt, jag blir yr emellanåt och kan nästan tappa balansen av vinden. Att ge sig ut och klättra i berg var kanske inte heller så smart men vafan, John kan ju ta emot mig om det skulle vara så.
Men Kan jag gå ut och gå, så Ska jag fanimej ut och gå. Det är inte mer synd om mig än nån annan, den här jävla cancern är inget handikapp och mina enda minnen av den här våren ska inte vara håravfall, feberyra, droppslangar och ett blå/grå/vitt vårdrum.
Jag kräver mer än så.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ibland är det bra att vara envis ! Jag beundrar din styrka! Massor av kramar Elisabeth
Postat av: RebeccaBeltinge
Det är väl klart att du ska ut å gå !
Du är en kämpe, som ja sa innan!
Och nej, tro mig! Den här våren / sommarn ska bli en av dom bästa ever darling :)
Love you (L)
Trackback
