eaxelssons

Jag vet inte...

Agnes skickade ett hotfullt sms om att jag skulle blogga. Egentligen stod det bara "Blogga." Men jag uppfattade det som hotfullt.
Men...liksom...
Jag mår sämre av strålningen nu, är väldigt trött och har nästan konstant, fast väldigt lätt, huvudvärk.
Jag mår bra varje dag. Trivs varenda sekund, utom i fredags när jag fick stå och vänta på Elin en kvart kylan, 
och jag önskar att jag kunde vara så här tillfreds med livet för alltid.
Jag vill väldigt gärna se Bröllopsfotografen på bio.
Jag vill måla, teckna, skapa, läsa, illustrera, hitta ny musik, nya människor, nya ställen, lära mig. Och jag gör det.
Jag tycker att jag har haft tur.
Jag tror att jag är lyckligare än vad många andra är tack vare all skit jag fått ta. I alla fall för tillfället.
Jag menar inte att jag är tacksam över cancern, virustumörerna och förlorade vänner.
Men man har ett val, man får välja hur man ska se på världen. Och jag vill inte vara rädd för framtiden när jag lever nu.

Man ska göra det man vill och inte bara det man kan.

Jag tror att det man ger av sig själv, det får man tillbaka i slutändan.
Man kan lära sig något av alla, om man är tillräckligt öppen för nya intryck och synvinklar.

Jag är avundsjuk på Agnes, resgalningen, som hunnit med volontärjobb i Israel, två månaders backpacking i Europa samt nästan en vecka i New York. Och detta bara i år!
Men på nästa resa får jag åka med! Hon har bara inte berättar vart vi ska än...


<3<3<3