eaxelssons

Jag hatar den här reklamen. IQ-reklamen mot dåliga alkoholvanor, där killen surfar på taket av bilen och en mild stämma sjunger nån tankeväckande sång i bakgrunden.

I somras återkommer hela tiden.
En vän jag känt länge. Vi var inte jättenära, men en person som jag brydde mig mycket om och räknade med i mitt liv. Han bodde långt härifrån och vi hade inte setts på ett år, men en dag hade han skrivit på Facebook och jag blev så glad. Sen tog jag nästan illa upp när han inte svarade tillbaka. Ända tills jag fick det där samtalet som ingen vill ha och som ingen tror är sant och som jag fick verifiera med nyhetsartiklar, internethemsidor, text-tv och nyhetsmorgon innan det ens började sjunka in.
Jag kunde lika gärna skrivit till honom från början, men jag tyckte att det är väl han som får höra av sig, trots att jag tänkt väldigt mycket på honom veckorna innan.

Att han gjorde det mest patetiska fylledraget någonsin kan inte någon annan än han stå till svars för. Men att sitta på hans begravning och minnas vilken underbar människa som jag bara taget för given skulle finnas där när jag tyckte att det passade mig och omständigheterna gjorde att jag helt tappade tron på mig själv.

Jag vill aldrig bli en sån som tar allt för givet. Ingen människa kan vara perfekt, men man kan sträva efter att vara kanske lite bättre, om man vill. Han var ju så bra, varför visade jag inte för honom att han var viktig för mig? Ett sms tar en minut att få iväg.

Ibland vill jag örfila alla människor på stan, säga åt dom att titta upp, titta ut! Den där duvan är helt vit, se hur himlen skiftar färg när det skymmer, kolla hur fint det krossade glaset i busshållskuren gnistrar i gatlykteskenet!
Lägg en blomma på en soptunna, skicka ett brev, le mot en främling. Stanna upp, andas in.
Det vill jag göra. Jag vill se något vackert i allt och alla.

Jag vill kunna visa mina nära att dom betyder nåt, att allt betyder nåt.
Imorgon kommer jag att dö.
Inte på riktigt. På riktigt har dom sänkt min kortisondos så jag kommer ligga och sova på soffan hela dagen efter strålningen. Men om jag skulle dö imorgon så vet jag att den här helgen har jag levt så mycket jag kunnat, på mina egna villkor. Och jag hoppas att jag varit bra, och kan bli bättre, på att visa uppskattning för människorna omkring mig. Det ska den jävla reklamen få tillföra mig, en påminnelse om honom, om mina egna värderingar.
Jag var full igår men att alla bra saker jag sa till alla runtomkring mig är lika sanna idag som dom var igår.

Idag är jag kär i hela världen.