2009
jag tänkte skriva nåt jävligt smart här. nåt insiktsfullt och intelligent som skulle få folk att stanna upp och tänka efter.
ärligt talat skiter jag i det mesta just nu. det här är vad jag har kommit fram till under året :
Människor är irriterande
Det mesta inom TV, radio och tidningar är fullkomligt meningslöst
Ingen är perfekt.
Människor som inte inser ovanstående är extra irriterande
Och så vill jag ha en hund
Efter en sån här grej så är det lätt att peka ut vilka som alltid kommer ställa upp. Jag kommer alltid vara tacksam för allt stöd jag fått under den här tiden. Jag vet att de flesta skulle göra allt för sin familj, men det är sällan man sätts på prov. Min familj har i allafall ställt upp för mig. Och fler har ställt upp för mig, men jag orkar nån lång jävla tack-lista.
Det hade varit kul att kunna säga att det här har gjort mig till en bättre människa. Men de hade ju varit förjävla självgott att påstå nåt sånt. Däremot trivs jag bättre med mig själv nu, och det är tur för det hade lika gärna kunnat gå åt andra hållet.
Och fastän mycket känns skit ibland så vet jag att jag har turen på min sida.
Heey
Jag ska försöka ta mig igenom ett blogginlägg utan att klaga alltför mycket. För egentligen har jag inte så mycket att klaga på. Förutom att jag fortfarande är förkyld, efter två månader. Och nu är det nån skit med lungorna men läkaren trodde att det var på väg bort. Och vädret är piss.
Det är faktiskt det allra värsta, att vädret är så otroligt deprimerande att jag tappar all lust att göra något överhuvudtaget.
Så jag har funnit mitt eget lilla sätt att stå ut om dagarna :
Planering Sommar '09:
SiESTA! ?
Roskilde
Hultsfred
Siesta! Om det stämmer med tid och annat så bara åka dit och mysa. Brukar ju vara hyfsat väder i slutet på maj också.
Roskilde, bara för att. Och bara hoppas att dom bokar nåt stort och trevligt, som The Killers. The killers hade nästan räckt. Så kan man leva campingliv resten av tiden.
Hultsfred, främst för att röja runt på en camping och bara vara så efterbliven och odräglig som det går att bli.
Så det är ju bara ett halvår kvar, lite tidigt att packa väskan redan kanske, men jag måste ha nåt att se fram emot, vad de än blir...
Tjoo
Aja, fick skriva in mig på kära gamla fyran igen söndags för jag mådde piss och hade körtelfeber och allt vad det var. Och jag gick på morfin och mådde piss ett par dagar och och jag är så jävla trött på att ha ont. Det känns som jag stått ut med tillräcklig smärta för iallafall minst ett par år framöver.
Men så blev jag utskriven idag iallafall, för nu kan jag nästan tänka utan att få ont i huvudet. Och jag mår fortfarande asdåligt men jag fungerar åtminstone och tror nog att det ska bli lite bättre framöver.
Så i helgen ska jag bara ta det lugnt, vilket känns rätt trist efter nästan vecka på sjukhus men jag kommer nog aldrig bli riktigt frisk om jag inte tr de på allvar nån gång.
Men imorrn ska jag på brottningstävling, och kolla när Rasmus kramas med alla dom andra stora pojkarna. För det är tydligen 2000talet nu och då kan killar kramas offentligt utan att behöva skämmas för det.
Attans...
Tycker inte om att vara sjuk...
Fint kort
En "present" från min resande vän Max.
Soluppgången i Gisborne på min födelsedag. Den plats på jorden där man först ser solens strålar varje dag enligt honom.
Med andra ord, soluppgången den nionde novm
Ja må jag leva...
Har dragits med en enveten förkylning de senaste tre veckorna och igår fick jag veta att det också satt sig i bihålorna. Enligt mig har den bara blivit värre för var dag och jag tog nog stryk av festkvällen i lördags för nu har jag både sår i halsen och ont i örat. Men oavsett hur dåligt jag mår nu så var lördagen värd det, träffade många som jag inte sett på väldigt länge. Fast jag börjar oroa mig inför torsdagens konsert. Jag vet att man alltid får en ny chans och allt sånt där positivt snack. Men nu är det faktiskt fjärde gången Flogging Molly spelar i Sverige i år (mig veterligen brukar dom inte spela här så ofta men jag kanske har fel.) och alla tidigare gånger har jag planerat att gå men oturligt nog hamnat på sjukhus. Och nu, när den fjärde chansen dyker upp, så åker jag på dunderförkylning och bihåleinflammation. Jag börjar seriöst att undra om det finns nån sorts musik-gud som har nåt otalt med mig?
Annars är det mesta bra. Jag är latare än jag nånsin varit och har inte kommit mig för att frysa om gymkort eller besöka skolan. Nu var ju planen att åka till skolan igår, speciellt eftersom Bertil slutat och jag ville träffa honom igen, men pga av förkylningen och allt så blev det nästan en heldag på sjukhuset med provtagningar och röntgen. Och idag fick jag sitta där från klockan ett till halv sex för att få blod. Det är tydligen så att jag håller på att byta till donatorns blodgrupp och då är det vanligt att Hb sjunker.
Så mina dagar går mest åt att planera nästa års festivaler och att läsa tatueringstidningar. Fick grymma skakningar i händerna av sandimmunet innan men det har änna lagt sig nu så det dröjjer väl inte länge innan jag tar tag i tecknandet igen också, tror att det är nåt jag måste göra, annars blir jag galen.
Sen är det lite daglig ångest över att ha allt skolarbete kvar och över att inte ha något jobb, men det måste få ta den tid det tar helt enkelt.
Jag fick en kommentar från en kvinna som heter Maria, vars nioåriga dotter har gått igenom en benmärgstransplantation i år. Barn är så oerhört starka, jag gråter nästan när jag tänker på vilket helvete det var för mig och att så små barn har den styrkan är fantastiskt. Samtidigt känns det skit att det ska drabba en så ung människa. Eller, det känns skit att det ska drabba någon överhuvudtaget. Under oktober kunde man ju inte gå slå på tvn utan att det mesta handlade om cancer, då bröstcancer iofs, men ändå, det är överallt!
Och när jag har haft det som sämst har jag faktiskt tänkt mycket på alla barn som går igenom exakt samma sak som jag, om dom små klarar det, så ska jag inte vara sämre. Skulle inte förvåna mig om jag har klagat bra mycket mer än vad någon hälften så gammal som mig skulle göra.
Maria verkar iallafall ha två underbara, oerhört starka och fina barn som jag verkligen beundrar och önskar all lycka!
Hmm... Hejdå då.
Tjenare
Det är väl tre veckor sen nu, men det känns som det har gått flera månader sen jag skrevs ut. Vet inte om någon läser här ännu, jag har inte orkat gå in och skriva nåt iallafall.
Jag känner mig ganska bra nu, men fortfarande alldeles för splittrad för några ansvarskrävande rutiner, som skola eller jobb. Jag hade ändå bara ett mål efter studenten, och det var min Asienresa. Nu är den uppskjuten på obestämd tid och någon annan får leva min dröm. Vad mig befarar så skiter jag i allt tills jag kan åka nånstans, byta miljö.
Men med 84,90 kr på kontot blir det en seg höst ; )
Fast jag kommer nog på nåt ändå, det där med planer har jag blivit bra på, det blir väl så när man måste ha flera planer för varje tillfälle att hitta på nåt roligt..
Har hållt mig hyfsat aktiv sen jag kom hem, jag gör bara saker som jag tycker är viktigt. Och vad som är viktigt just nu är i min bok att ha kul, att hitta ett sätt att börja leva igen. Och att äta upp dom där kilona som rasat sen jag kom hem.
Så jag har inte fått gjort mycket mer än att träffa vännerna och Rasmus det senaste. Och familj och släkt. Och det är helt okej, för jag behöver inte så mycket mer just nu.
Och dessutom, Flogging Molly - The eastpak antidote tour, Trädgårn 13 november - Fjärde gången gillt!
Malmöfestivalen
Flogging molly konserten passade inte in i sjukhusplanerna, men igår fick jag iallafall se Dropkick Murphys. Hade en galen dag med ELin, Therese, Dea och Isa. Vi började med Helsingör och drog sedan till Malmö.
Murphys var grymt bra iallafall, stod längst fram för de va rätt tunnt med folk. Sen vandrade halva bandet in när vi satt på Burger King, tyvärr drog dom så fort jag gick fram för att ta mig in i deras samtal med Isa. Fuck.
Menmen, rätt förbannad över att missa FLogging Molly för tredje gången denna sommaren. Finns inte mkt att göra åt saken. Utom möjligen köra ner i morgon kväll... Hmm...
Ha de gött !
Guess who's back.
Jag har hunnit med Gothia, ett par dagar i skärgården, X antal turer till Borås och så Way out West. Har nog fått ut så mycket jag kunnat av min sommar.
Men nu är den här förbannade cirkusen igång igen, med röntgen, undersökningar, tester, blodprov... Dom gör nog allt dom kan komma på.
Knappt två veckor kvar till transplantationen... Innan dess tänkte jag besöka Malmöfestivalen och fullända min musiksommar med Dropkick Murphys och Flogging Molly. Förhoppningsvis vill säga.
Hösten verkar inte helt åt helvete heller, med Okkervil River, In flames och säkert nåt annat trevligt som dyker upp.
See ya!
Rockbaren nästa.
Sen fick jag Borås-abstinens och åkte dit. Fikade med Fia på Viskan, börjar gå upp dom där kilona som rasade innan känns det som. Attans, men läkarna blir nog glada. Sen åkte jag till Viskafors av alla ställen på jorden och kollade film hos Rasmus.
Och ikväll blir det... Rockbaren =) Med färre skummisar än förra gången hoppas jag.
Winnerbäck imorgon<3
Tisdag
Det blev Rockbaren i torsdags, hade en så fin bild i huvudet av hur mysigt det skulle bli att sitta där på uteserveringen och njuta av sommarkvällen och lyssna på fin musik. Självklart var uteserveringen fullsatt och vi fick placera oss i mörkret därinne, men de var en trevlig kväll ändå. Nykter, men trevlig.
I fredags var det fejkstudent för Charlotta som missade den riktiga studenten. Det blev tårta och utgång, till Mingel. Har alltid så höga förväntningar varenda gång jag går ut i Kungsbacka, och blir lika besviken varje gång, men det var kul att träffa klassen iallafall! Tack för en mysig kväll Charlotta =)
Och sen kunde jag inte hålla mig borta från Borås, så det blev utgång i lördags också. Gick till Trädgårn med Sofia och gänget. Såg inte mycket av Fia, men det var en lyckad kväll, Borås är trevligt, mycket trevligt ^^
Hann också med att plocka jordgubbar, dricka te, träffa Rasmus och kolla på film. Samt köra vilse i Borås, men det är ju tradition vid det här laget.
Sjukhuset igår, och värdena är inte så bra att dom kan börja ny behandling. Jag klagar inte, men är rädd att dom kommer lägga den över Gothia, och då tror jag att jag mördar någon. Kan man vägra? Jag måste vara med.
Fri...?
Idag tänkte jag gå ut. Rockbaren eller nåt. Det är i alla fall inte Roskilde.
Fuck it.
Jag verkligen fått så himla nog av att vara här nu. Dom bara velar, vet inte när jag får åka eller nånting. Jag kunde varit på Roskilde, eller Arvika, om det inte hade varit för denna förbannade antibiotikan och allt va det nu är. Så jag blev lite sur, och kanske har dom lite dåligt samvete, för dom ändrade all antibiotika till tablettform och kanske kanske kanske får jag åka hem imorgon.
Kursen var inget vidare, men det var nåt annorlunda mot det här. Med riktigt, till synes friska, människor och prat om något annat än behandling och sjukhusmat och hur mår du och vem mår sämst. Och i Gothias informationspapper står det att min arbetsledare är Lars och att hon ska utbilda mig första arbetsdagen. Jag skrattade iallafall. Sen behöver jag en smart comeback mot vattenkriget i köket förra året...
Fick mail från Max igen, nu är han i mitt älskade Ao Nang. Hur kan man sakna en plats så mycket?
Och jag vet att Thailand typ är det nya Kanarieöarna och att var och varannan svenne åker dit men det är helt underbart och jag saknar det så sanslöst mycket...
Och börjar bli rätt sugen på Wayoutwest biljetter nu... Köp nu, annars tar dom slut, vilka är med mig?
Okkervil river.
Nåt med köttfärs och kryddor...
Idag ska jag åka härifrån ett tag. Ska på livsmedelshanteringskurs och det gillar dom inte dom där läkarna. Inget emot livsmedelshantering i sig, bara att jag kommer vistas utanför sjukhuset.
Men måste gå den kursen för att vara med på Gothia, så det är så det blir. Eller måste och måste... Innan var det inte lika noga, jag kunde ju varit på festival denna veckan och missat kursen, vem vet? Men nu är jag inte på festival, jag är fångad på Salhgrenska och då måste jag gå på kurs. Kan jag så ska jag. På egen risk kallar dom det.
Det är lite komiskt när "living on the edge" blir samma sak som att gå på konsert, eller äta jordgubbar.
Och nu har väl den där kärringen börjat snarka igen. Det hade väl gått an om hon nånsin gjorde nåt annat än sov.
en jävla rubrik
Om bara den där tanten slutar snarka och mina "sömntabletter", som nog inte hjälper någon och mer funkar som placebo-medicin, kickar in så det kan bli natt och morgon och så man får kämpa sig igenom den här skiten lite till så det kan bli natt och sen morgon igen och om och om och om tills dom släpper ut mig. För nån gång måste dom det, jag vet att dom inte kan behålla mig här, det finns folk som vet var jag är nånstans.
Och jag bara önskar och hoppas att det finns någon sorts mening med all den här jävla skiten.
Boråsare bör förövrigt ha bättre koll på sina mobiler.
" All den här tiden som jag vilat o velat. Vilat o väntat o kastat bort
Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott "
27/6
Efter alla tabbar på medicinavdelningen såg jag fram emot min avdelning men det känns som om det bara är förvirrade semesteranställda som irrar runt, och dom sköterskor som är kvar har redan tagit ut sin semester rent psykiskt.
Jag har fått byta rum tre gånger sen jag kom hit och hamnade tillslut, givetvis, på tre-rummet. Visserligen trevligare sällskap än tanterna som låg här förra gången men det är alltid nåt på gång, nån som ska ha mat,dropp,undersökning,provtagning,extra filt, medicin... Och är det inte det så är det nästan alltid nån som pratar, hostar, gråter, snarkar eller spyr. Då är det ju tur att dom millimetertjocka gardinerna mellan sängarna är ljudisolerade.
Igår bytte jag CVK. Det är en slang som går in i en ven som sitter ungefär vid nyckelbenet. Att sätta in var var något av det sjukt obehagligaste jag nånsin upplevt, ungefär som om någon trycker in ett trubbigt föremål som sänder elchocker genom hjärtat.
Men så skulle jag inte göra om allt igår utan bara byta ledare, själva slangen typ. Så alla förrädiska sjuksköterskor log och sa att det inte alls brukade göra så ont men tro fan om det inte var värre. Eftersom jag haft min CVK så länge hade den satt sig ordentligt och den galna gubben bara drog och slet samtidigt som han tryckte ner axeln mot britsen. Ungefär som om han ville trycka i/dra ur en fyrkant ur ett runt hål. Eller som att dra ut en fiskekrok. Jag skulle vilja påstå att jag stod med smärtan rätt länge, men tillslut började jag skrika, hosta och hyperventilera och då tryckte han in en sprängande bedövningsspruta, när halva ingreppet var gjort.
Lyckligtvis överlevde jag.
För övrigt tänker jag på boråsarna, som garanterat lever loppan uppe i Borlänge. Önskar verkligen att jag kunde vara med. Kan bara hoppas att många artister ställer in och att vädret blir kasst...
Har precis läst Max Hejdå-mail. Nu drar han till Thailand, och sedan Australien. Jag vill också sticka iväg ett halvår. Får läsa om hans äventyr istället.
Inatt ska jag ta en extra stark sömntablett, och imorgon ska någonting ha förbättrats.
Måndag.
Tänkte bara uppdatera lite för mina trogna (5-7) läsare.
Blev utskriven fredagen den trettonde, åkte ner till Trelleborg för Alexandras studentmottagning och åkte hem på lördagen.
Sen följde tre dagar i soffan med lugnande, sömntabletter och tavegyl. Lugnande+Sömntabletter är en rolig kombination=)
Anyway, har inte gjort särskilt mycket, Erik har fyllt år, jag åkte till Borås en sväng. Tänkta åka med boråsarna till Varberg på Midsommar men hade så dåliga värdena att jag inte orkade, och det var en jävla tur för samma kväll fick jag feber och orkar ingenting. Fick ta taxi till akuten för min avdelning var fullbelagd och genomgå massa jävla tester där med över 39,5 graders feber i kalla rum.
Till slut hamnade jag på nån medicinavdelning i två nätter, sov för de mesta, hade 40,8 grader som mest och undrade vafan dom sysslade med. Personalen där var helt annorlunda mot vad jag är van vid. Så när jag hade svimmat första gången hände nåt med CVKn så jag jag tvingade dom att ringa en sjuksköterska som hade koll på CVK och inte bara gissade hursomhelst. Sen råkade jag nämna för min läkare att dom inte var lika noga med hygien och sånt på medicin, så hon satte en "Infektionskänslig"-lapp på dörren, och nästa gång sköterskorna kom så stannade dom i dörröppningen och sa: "Det kanske är bäst om vi håller oss här borta."
jaa.. det underlättar ju säkert erat jobb... Det var inte helt förjävligt där dock, man sov gott, och en snubbe i nattpersonalen var rätt snygg ^^
Nu är jag iallafall tillbaka på vanlig avdelning, och jag är nästan glad att jag är lite sjuk, annars hade jag bara varit förbannad över att jag inte kommer iväg på Peace and Love. Verkar inte som det blir nåt WestCoastRiot på torsdag heller=( Om nån är sugen så tänk på mig? (FloggingMollyFloggingMollyFloggingMolly)
Och dom kom först fram till att jag antagligen hade lunginflammation, men dom hittade ingenting på röntgen, sen sa dom luftvägsinfektion och nu snackar dom om batkerier i blodet. Och allt jag kan göra är sitta och nicka som en annan docka. Okej, jag kan engagera mig mer men jag glömmer av vad jag ska fråga hela tiden!
Nu ska jag sova en stund.
Onsdag
Jag orkar egentligen inte skriva nånting, den här cellgiftsbehandlingen är värre än dom andra och jag mår skitdåligt.
Har lite svårt att ta mig själv på allvar bara när tanten i sängen bredvid inte ens kan ändra sovställning själv.
Corvette
Student
