eaxelssons

Jag blev utskriven idag. Efter tre månader. Sjukhus praktiskt taget varje dag i nästan tre månader.
Jag fick den jättestora plastpåsen på Apoteket. Tack och lov för högkostnadsskyddet, ibland tänker jag fortfarande på den felutskrivna pillerburken förra hösten som har 14.699 tryckt på prislappen.

Och jag är ju kvar. Fast på BMT och strålningskliniken varje dag. Men ändå, lite friare. Jag får köra bil. Som jag har saknat att köra bil!

Och kanske så har jag faktiskt börjat förstå hur man tar en dag i taget. På riktigt.

Och jag är trött på att vara så jävla bitter och besviken hela tiden.

Jag har ju för fan tur. Jag lever på helt andra villkor än mina vänner, men jag får helt andra erfarenheter än vad dom någonsin kan sätta sig in i innan det händer dom själva. För det kommer hända alldeles för många vänner, om inte forskningen gör otroliga framsteg ganska snart.

Det är så otroligt mycket som gör mig lycklig och fascinerad. Nu ska jag fokusera på dom grejerna ett tag.

OCH, nu när jag äntligen mår bra, då ska jag fan passa på att vara lycklig också!
Och när jag är deppig så tänker jag tycka mest synd om mig i hela världen (Det lär ju märkas här...)

Lou Rossling - Tänd dina stjärnögon är en väldigt bra bok. Den verkade lite flummig på omslaget, men vad gör det, om det får en att tänka steget längre?


Agnes är hemma efter sin backpackerresa runt Europa. Hon kom hem idag, åker till New York på lördag.
Och 3 december flyger hon och jag iväg. Men hon har inte berättat var.
Så 3 december tänker jag inte ha några tumörer kvar i huvudet. Så det så!

En dag i taget. Varje dag, hela tiden.
det är inte mitt fel, jag orkar inte ta kontakt med någon.


Två veckor med en jävla tornado av känslor. Jag har varit på botten och toppen
och jag har för många att sakna. Man ska klara sig själv.

Jag har bilder på min egen hjärna. Jag kan sitta hur länge som helst och titta på det som inte ska vara där.
Det finns på riktigt liksom. Fastnar tillochmed på bilder.
Hematologen slänger ut mig nu, dom tror inte på cellgifterna längre.

På strålningen har dom tillochmed drop-in rum tydligen. Woohoo.
Och de är så positiva, man måste väga vad man vinner och vad man förlorar mot varandra säger dom.
Fuck it.

Jag ska skriva ett nytt inlägg. Mest för att det inte finns så mycket att göra här och för att jag är ganska trött.
Rätt nere efter förra cellgiftdosen, och jag hade glömt hur det känns efteråt.  Jag borde ha feber nu men får för mycket kortison för att det ska märkas.
På ett sätt är det nästan bättre att ligga här med feber eller yrsel eller nånting. Att ligga på ett sjukhus och känna sig frisk är förödande för humöret.  Fast nu har jag ju huvudvärken att skylla på.
Och i vanliga fall skiter jag fullständigt i huvudvärk, som förmodligen är förkylningshuvudvärk och resultat av låga LPK värden, men förra gången jag klagade på huvudvärk så var det tre tumörer. Klart man tänker. (Och dom där morfindoserna jag fick på neuroavdelningen i somras var ju rätt sköna. )


Fast man får inte säga tumörer. Det har jag lärt mig. Man ska säga virusinfektion eller små svullnader i hjärnan, för då kan folk lägga huvudet inställsamt på sned, säga "Åhh vad tråkigt, men hoppas du blir bra snart då! Krya på dig!"
En tumör är ju farlig, tre svullnader kan man väl bota genom att lägga lite is på huvet.

Dessutom är det ingen som fattar vad EBV-framkallad lymfomtumör i hjärnan är för något. Det går inte ens att få fram på Internet. Jag har försökt. För det är inte samma sak.

Leukemin lättare på något vis. Först en månad på sjukhus, så försvann den och då visste dom precis vad dom skulle göra därefter.

Det här känns aningen mer som ett lotteri. Cellgifterna borde fungera, i teorin. Så vi hoppas på att det funkar även i praktiken. Och det kanske vi vet på måndag.

Igår sa agnes att min blogg var ganska ödelagd. eller nåt sånt. fast jag hatar bloggar så det skulle väl mest återspegla min personlighet. jag gillar agnes blogg, men jag kan inte skriva så finurligt som hon gör.
vad jag kan bli är sönderstucken däremot. i ryggen, för ryggmärgsvätska eller vad det nu är. det betyder Osannolik Ryggvärk kommande vecka. förmodligen. förhoppningsvis händer något positivt också.
 
men på det stora hela är jag rätt trött på att folk och media har detta sjuka behov av att leva sina liv på internet istället för på riktigt. eller att berätta för alla på internet vad dom gör på riktigt. vem bryr sig? (och ändå, ibland ska man sparka sig i röven och sätta sig här ändå. det är enbart agnes fel)
Det värsta som finns är facebook. det tycker jag för att jag har patetiska 150 vänner när en normal 20 åring ska ha minst 250, men mer troligtvis 300-400 vänner.
de flesta 20 åringar lever inte sitt liv på sjukhus eller hemma med släkt och familj. (hej här kommer bitterheten)
någon gång i livet ska jag väl bli positiv igen kanske. när jag har skaffat mig 500 FBvänner och lärt mig skriva tankeväckande och humoristiska statusuppdateringar. och är med på alla festbilder. då kommer jag finna den sanna lyckan i livet.

jag saknar att trivas i vardagen. någonstans gick nånting väldigt fel. förra veckan var bra. vissa personer kan betyda så mycket genom att bara vara, tänka steget längre, visa att dom bryr sig bara genom att säga att det är okej. visa att dom bryr sig även om allt inte är okej och visa att dom bryr sig när allt också är okej.

tro fan att jag ska klara det här, det är väl inte det som är problemet. jag har inga andra val. så jävla mycket skit jag varit med om nu går inte obemärkt förbi, det ska la inte varit i onödan.

sorgligare bara att folk tycker det är viktigare att tycka synd eller ställa sig in av dåligt samvete och pliktkänsla.

det kanske bara behövs lite jävla ärlighet och ett par dåliga skämt. för att dom vill, inte för att det är så jävla synd om den där bittra tjejen som alltid klagar på hur förbannat jobbigt allting är. för hon är ju så liten, ensam och svag, vem skulle annars ta hand om henne? fyfan.

Detta är ifall nån sen innan fortfarande läser här alltså:
Men det blev inte bättre. Så nu ska jag ha cellgifter och börja om med skiten igen.
Lymfom i hjärnan eller  vad han sa.


Tack och adjö, det här suger.

Det här med blogg är nog inte min grej. Men jag vill inte ta bort den, för när jag blev sjuk i AML så ville jag hitta nån annan som skrev om det. Så jag ju hoppas att nån annan kanske får nån sorts användning av detta.
Och jag kanske får blogg-lust igen nån gång snart,  vem vet.

Iallafall så händer sjukt mycket nu och samtidigt ingenting och jag tror att mycket kommer förändras nu. Snart. För alla smider planer, bryter upp, börjar om, fortsätter. Utom jag, så snart kommer jag vakna upp och inte känna igen mig.
Mina festivalplaner blev sådär. Halvsjuk på Siesta!, missade det mesta, Sweden Rock var grymt, riktigt feststämning, mycket öl och trevliga människor. Och Peace and Love resulterade i ambulansflyg ner till Sahlgrenska och nu är jag sjuk igen.
Igen
Igen
Igen
Igen
När allt skulle börja bli bra.
Om mina vänner och bekanta fortfarande läser här så vet ni nu då. Att det är fel i huvudet på mig nu och jag lever som i en liten bubbla och kan inte prata riktigt normalt och fungerar knappt socialt för jag vet inte vad jag ska säga till människor och jag förstår verkligen inte hur folk står ut med mitt sällskap just nu, men jag är tacksam över er som ställer upp ändå.
Och läkarna ska fixa det här. Hoppas dom. Dom vet bara inte riktigt när eller så, men dom tror att det börjar bli bättre.
Jag orkar inte ens tänka på det.

Så vet ni, som fortfarande läser här, hur det är iallafall.

Det är äntligen vår. Jag avnjuter för tillfället In Flames genom underbara Spotify, och fick nyss det genialiska infallet att göra om ett par sletna gamla jeans till kort kjol inför morgondagens hårdrockskonsert, vilken förhoppningsvis blir ett grymt skönt avbrott i vardagen.
Och hyfsat snart ska jag på festival. SOM jag ska festivala i sommar! Jag kommer avlida! Det  blir (antagligen, för det känns ganska säkert nu) Siesta!, SwedenRock, Peace and Love och Hultsfred. Nej, jag vet inte hur ska orka.
Senare i sommar ska vi till Kroatien.

Så livet borde väl vara helt okej, men mest av allt är jag bara jävligt förbannad hela tiden.
Jag är så stark. Det säger alla. Och jag har kämpat som fan. Och jag har fått jättemycket kärlek, stöd och uppmuntran.
Men jag har tappat håret, blivit isolerad, fått matrestriktioner, unvikit solen, svullnat upp som en hamstrande hamster, haft hudinfektioner, helvetisk klåda, ångest och panikkänslor, blivit felbehandlad, blivit av med mina piercingar, missat en hel sommar, levt på äcklig jävla näringdropp, haft blodförgiftning, blivit borrad i höftbenet, svimmat, opererats, spytt upp all mat, magrat 13 kilo, tappat massor av muskelmassa, haft körtelfeber, blivit stucken med nålar i halsen, haft sår i hela halsen och munnen, varit morfindrogad i veckor, hallucinerat, haft en jävla slang instucken i bröstet, jag har levt på ett sjukhus.

Och ibland kan jag tycka att det är då förjävla orättvist att jag ändå måste kämpa mycket mer än alla andra för att kunna leva ett normalt jävla liv nu.
Jag vill inte behöva rådfråga läkare om allt, jag vill inte gå på återkontroller jämt och ständigt och jag vill verkligen inte behöva plugga igen all jävla skit som jag hade varit klar med om det inte hade varit för den satans leukemin!

Och jag har inte ens nån att vara arg på.

Äntligen är det lite vårkänsla i luften, SOM jag har väntat!
Jag lider under de grån höst och vintermånaderna, men nu ska väl saker börja bli lite bättre.
Jag har till och med börjat träna! Visst, jag har lättaste vikterna av alla, men ändå...
I övrigt händer inte mkt, försöker få gjort lite skolarbete, men bildlektionerna har börjat krocka med sjukhuset och resten får jag bara gjort lite då och då. Mer än inget alls iallafall.
Och jag dagdrömmer vidare om mina festivaler. HAde inte ARvika vart sjukt nice? Nine Inch Nails hade vart grymt att se. Men jag har nog inte råd, och tror inte jag orkar med att festivala tre veckor i sträck.

Anyway, jag fortsätta med det här ett tag, att fokusera lite på skolan, träna och kanske försöka jobba lite.  Och njuta av vårsolen. Jag vet inte om jag får sola ännu, men jag tänkter inte fråga, för jag har saknat det alldeles för mycket.
Åhh, en restresa hade inte suttit fel i mitten på maj. Eller början av juni... Någon?

Haa dee. Herrå.

Jag har haft en rätt skön helg. I fredags fyllde Elin 18 och bjöd på riktigt nice middag. Jag skulle åka hem tidigt, men smet förbi Sticky innan för att hälsa på några vänner, och helt plötsligt hade jag snott Axels biljett kom in på Bandit-festen. Det blev en lyckad kväll för min del, men Renegade 5 kommer aldrig nånsin att bli ett av mina favoritband.
Igår, efter att ha trippat omkring på Erikshjälpen och halva Göteborg med Sofia, så tog jag mig till Annas 20 års fest, vi var nog över tjugo pers inklämda i hennes lilla mysiga lägenhet. Det var en del gamla klasskompisar och många gamla goa minnen väcktes till liv. Så Anne inspirerade mig att skriva ett blogginlägg, för omväxlings skull... Nåt ska man ju syssla med en bakis-söndag.
Jag är ingen bloggmänniska. Jag bryr mig inte så mycket om vad andra gör, vad de åt till frukost eller köpte på rean. Jag tror inte nån annan bryr sig om vad jag åt eller köpte, har det inte hänt nåt väsentligt i mitt liv så skriver jag inget. Men visst, ibland trillar jag dit, när jag har sjukt mycket onödiga tankar i huvudet, eller när man hittar en bloggare som kommer med lite intressanta åsikter. 
Egentligen spelar det inte så stor roll vad själva bloggen handlar om kanske, utan det viktigaste är att personen som skriver har lite självdistans och ändå vettiga inlägg, och kanske en gruntanke med bloggen.
Jag kommer aldrig förstå hur vissa hamnar så högt upp på listorna genom att lägga ut en dagens outfit och gnälla över läxor eller kompisar.
Agnes är i Israel, det tycker jag är jävligt intressant att läsa om Dessutom har hon skön humor och intressanta tnakegångar. Angelica är 20 år och morsa, och har väldigt insiktsfulla inlägg, det är också intressant läsning. 
Sedan finns ju Rockpartys blogg för att spana in ledtrådar om kommande bandsläpp, det är inte heller fel ;)

Jag tänkte att cancer kunde ju vara en bra anledning att börja skriva blogg... Men jag var hos en spåtant, och hon sa att hon inte kunde se nån sjukdom hos mig. Huruvida folk kan se in i framtiden och läsa i kort osv lämnar jag till nån annan att avgöra, men hon hade ju rätt, för jag är inte sjuk längre. Jag har varit sjuk så länge nu. I ett år. Det blir som en del av personligheten; "Emily duvet, hon som bor vid Barnsjön, kan teckna och har cancer". Och inte förrän hon sa det så kunde jag verkligen känna det. Jag är ju inte sjuk.
Nu syns det inte ens på håret att jag har varit sjuk. Nu är det bara mörkt ostyrigt halvlockigt hår.

Så nu har jag bestämt mig för att inte vara sjuk längre. Sådär.
Jag är bara en musikintresserad brud som försöker plugga upp lite betyg från gymnasiet. Ibland hänger jag på Sahlgrenska Universitetssjukhuset också...
Jag har ju haft sån tur! Varför så beslutsam klänga mig fast vid något som så många andra kämpar för att bli av med?

Fast bloggen lär väl finnas kvar, Jag har så svårt att släppa saker.
Jag solar fortfarande, men har precis dragit ner på läkarbesöken till varannan vecka.. Och snart ska jag väl få lite fler vaccinationer. Har gjort lungröntgen och lungfunktionstest också, lungorna har inte kännts helt hundra det senaste men det känns som det börjar ordna upp sig. Annars står det rätt så still på sjukhusfronten.

Sedan bad min äventyrliga vän Agnes om en liten festivalguide med tider och priser, så jag listar dom där jag eventuellt kommer befinna mig. Annars är Festivalinfo.se den ultimata guiden.

Siesta!, Hässleholm, 28-30 Maj, 695 kr. Sjukt prisvärd festival!
Sweden Rock, Sölvesborg, 3-6 Juni, Dyr men lockande. Har ingen riktig priskoll.
Peace and Love, Borlänge, 22-27 Juni, 1445 kr. Sjukt överskattad festival. Men brukar ha hyfas musik och kan bli trevlig med rätt sällskap=)
Roskilde, 2-5 Juli. 2600 (!) kr.
Hultsfred, 8-11 Juli, 1495 kr. Kommer garanterat regna, men det märks inte i fyllan och villan ;) och just det; THE KILLERS!

Jag är tveksam till om det kommer bli alla dessa för min del. Men drömma går ju. Dessutom är jag sjukt sugen på Metaltown, West Coast Riot, som bägge tyvärr krockar med P&L.Way out West brukar också vara också nice. Och givetvis giganten Rock Werchter..


Ähh, nu drar jag 
// Emily.
 

Pappa fyller femtio, så han och morsan drog till Egypten. Jahapp. Jag bara avskyr det här äckliga jävla klimatet mer än allt annat, men jag fick inte följa med. Men det är rätt lugnt, jag är inte så intresserad av Egypten, det skulle väl vara för snorklingen i så fall. Och min läkare sa att jag inte får åka nånstans där man garanterat blir magsjuk. Elisabet sa att flyget mellan Egypten och Sverige kallas för bajsexpressen.
Och jag har det rätt bra här hemma, egen bil just nu, och idag har jag skrivit ett skolarbete! Hör och häpna!
Ett rätt kort, och än så länge inte helt fullständigt, men icke desto mindre, skolarbete!
Och håret... jösses, nu får det banne mig växa fortare, så jag kan skaffa en coolare frisyr, annars blir nog fan till att snagga sidorna så de blir en regelrätt mohawk...

Så, jag gör väl lite mer om dagarna nu, lite skola, sjukhuset minst två gånger i veckan... Och snart kommer våren, jag bara känner det på mig.
Och sen blir det sommar, med Festivaler! Den ultimata festivalen än så länge måste vara Rock Werchter, med helt sinnessjuk line-up! Iallafall för mig ; Limp Bizkit, Kings of Leon, The killers, Bloc Party, Nick Cave and the bad seeds, Coldplay, Franz Ferdinand, Metallica. Ja och Placebo.
Men jag orkar inte riktigt åka till Belgien och jag vill inte betala, trots att de antagligen skulle bli billigare än Roskilde nästan... Och hur kul är det att gå på en festival där man har måste-se-allt-panik från dag ett, dom har ju inte ens Warm-up på campingen. Nej, det får vänta till jag vinner ett par tusen, eller tills jag blir så gammal att festandet inte betyder lika mycket. Gaah, hemska tanke!

Om någon stör sig på mitt festivalpladder så får jag be om ursäkt, men det råkar bara vara mitt enda intresse för tillfället.

Anyway så är Siesta!biljetten fixad, och dom har nytt bandsläpp imorgon så det ska bli spännande. Och så har vi kära gamla Hultan som förhoppningsvis sitter och trycker på nåt riktigt bra till sitt bandsläpp nästa vecka..
Kanske ska börjar spara till Peace and Love nu då? Usch, känns nästan jobbigt att planera in den festivalen... Hoppas den är bättre i år är 2007.

Hare gött å sånt. Alla två läsare!

Jaaha, Då har man råkat ut för någon sorts magsjuka eller liknande också! Inte så konstigt när halva svenska befolkningen tyckas ligga sjuka just nu. Men tror inte det var så farligt ändå, känner mig ganska okej, igår var värst. Men ska ändå bara ta de lugnt ett tag framöver, för säkerhets skull.
Skulle varit på skolan både igår och idag, samt fixat mitt gymkort, men det får vänta. Istället ligger jag på soffan och planerar sommarens festivaler ! =)

Just de, jag har råkat färga håret svart också... Varför inte liksom?

Fan de här suger.
Allt är riktigt jävla tråkigt hela jävla förbannade tiden.
Jag hatar det.

Mitt liv är så jävla tråkigt för det mesta. I alla fall under vardagarna. Alla dagar är grå, oftast regniga, sega och allt jag gör är att äta frukost hos farmor och sitta framför tvn hemma och dagdrömma om alla saker jag vill eller borde göra.
Alla är så förstående och säger att "det är klart att du inte orkar annat efter allt du har varit med om", och att kroppen såklart måste återhämta sig.
Det är möjligt, men det är förbannat tråkigt! Förbannat jävla aaastråkigt.
Jag vet att det är upp till mig själv och ingen annan att sätta mig i arbete med nåt, men vissa dagar, eller de flesta dagar, så känns det jäkligt motigt att ens ta sig in i duschen. Jag vill åka bort, jag vill åka tillbaka till Norrköping och Veronika, jag vill festa, jag vill åka på festival... framför allt vill jag kunna gå ut utan behöva tjugo lager kläder för att inte frysa! Jag helt och fullkomligt hatar att frysa!

Anyway, idag var en sån där jävla pissdag, jag har suttit i soffan exakt hela dagen, ända tills mamma behövde skjuts från stationen.  Så jag spanade in Rockpartys hemsida för att kolla det nya "mellanstora" bandsläppet, som visar sig vara The Killers! Jag var beredd att åka till Tyskland för att spana in dom här snubbarna, och deras enda Sverigespelning  i sommar visar sig vara på den enda festivalen jag med säkerhet vet att jag ska åka till (biljetten i julklapp).
Min lycka är gjord. Det var inte en så jäkla dålig dag ändå. 

I övrigt så är saker som sagt ganska tråkiga. Jag var i skolan förra veckan och ska väl förhoppningsvis komma igång med nåt nu framöver. Jag har tillräckligt med hår för en minituppkam, bild kommer en annan gång.
Och jag orkar ganska mycket när jag väl kommer igång med saker. Så även om veckorna går segt och dagarna är grå och trista så är saker och ting ganska bra ändå. Speciellt eftersom JAG SKA SE THE KILLERS!!!