eaxelssons

Kanske på tiden att skriva lite här. Är tillbaka på Sahlgrenska sen igår. När man precis börjat må bra igen, börjat leva, så ska allt börja om igen...
Det är inte meningen att jag ska vara här. Just nu borde jag vara på Hultsfred med dom andra, ta en återställare och umgås med sköna typer, lyssna på musik, kladda med spritpenna, käka macka med mjukost, ta kort på bakfulla vänner som inte vaknat än, överrösta grann-campet och planera helgens konserter.
Istället måste jag dela rum med finskan som aldrig håller tyst (jag har i hörlurarna även om jag inte spelar musik) och bara sitter och glor. Det finns inte ens ett skynke framför min säng och hon har ju inte vett på att använda sitt. I sängen bredvid ligger en tant som knappt klarar av att gå och drog med sig droppställning, glas och diverse grejjer i sitt störtdyk ifrån sängen inatt. Dessutom snarkar hon som ett jävla åskväder och JAG VILL INTE VARA HÄR!!!!!
Kalla mig otacksam, okänslig, vafan som helst, men jag får panik, dom drar inte ens upp persiennerna och det finns ingenstans där det går att vara ifred. Och jag ska vara på Hultsfred. Jag har planerat den festivalen i ett år, och kom inte och säg att det kommer en ny nästa år, för nästa år jobbar ni, reser, eller är panka, har ingen lust, vem vet?
Den här sommaren skulle blivit den bästa.

Balen var förövrigt trevlig. Skönt att känna sig som en normal människa iallafall ett litet tag. Och alla var så fina =)
Sedan var det ju SiESTA! också. Vi drog ner på torsdagsmorgonen, jag, fia, frida och elin, och hämtade Isa i Ängelholm.
I hässleholm var det riktigt festivalstämning: människor i hela stan, skön musik, 30 grader varmt, bad i fontänen och förmiddagar på gräset i parken...






Studenten var också grym. Började med champagnefrukost hos Sofia halv åtta på morgonen och kom i rätt stämning. Sedan var det samling i teatern och avslutningslunch i bamba. Hela tiden med humöret på topp, alla skrek och sjöng hela tiden.
Efter att vi sprungit ut åkte vi flak runt Kungsbacka, och sedan hämtade Micken mig i lånad Corvette. Det var nästan höjdpunkten. Fick skjuts i den till festen på Hamnkrogen senare med ^^
Jag hade en grymt bra dag.

Tack så mycket alla som kom =)

Ikväll ska hon på bal.

Idag har jag och mamma officiellt gått en långpromenad i Botaniska. Inofficiellt gick vi på stan och shoppade skor till bal och student. Sen åkte vi hem och provade allt, och givetvis har klänningen blivit för stor. Att upptäcka det helgen innan balen är väl lagom ångestframkallande. Men det löser sig säkert, det viktigaste är att jag får gå överhuvudtaget och det verkar så nu. Febern är borta och mina hamsterkinder har väl krympt något iallafall.
Ska upp i 1,0 i LPK värde också. Nu ligger jag på 0,7.
Och så har jag kommit fram till att mina humörsvängningar förmodligen går att skylla på zoladex-sprutan. Det är vad jag tänker skylla på åtminstone.

Imorgon blir det förhoppningsvis Classic show på Tjolöholm och sen släktmiddag. Förhoppningsvis alltså.

Jag blir galen av det här.
Ingenting dom gör hjälper, febern ger sig inte och jag ser ut som nån jävla hamster!

Ledsen men tappade den mesta lusten att se saker positivt när transplantationsläkaren krossade alla mina drömmar och planer förrförra fredagen.
Nu blir jag bara förbannad.

Så igår var det dags för ännu ett par besök på Sahlgrenska. Första gick rätt fort, tog prover, träffade läkare och fick sedan Zoladex-sprutan. Dom skrämmer upp en som fan varenda gång, som om varenda liten sak kommer vara det värsta hittills. Det har inte varit så illa. Sprutan kändes visserligen, men inte så mycket värre än att pierca sig, och det är jag ju nästan van vid ;)
Skulle tillbaka vid två för besök på hudkliniken. Cytostatikan har nämligen en jävlig inverkan på min hud.
Sådär lagom kul att hudmottagningen har samma ingång och avdelning som både könsjukdomsmottagningen och Gayhälsan. Jag såg mig om över axeln ett par gånger innan jag gick in vill jag lova.

På lördag spelar Lillasyster i Flunsåsparken(var?). Hoppas verkligen att jag inte har någon feber då. I och för sig ska min värden vara botten, men om vissa kan åka till Ullared utan immunförsvar så borde väl jag kunna sitta utomhus i en folkpark och lyssna på hårdrock?
Att stå mitt i smeten och headbanga är inte ens hälften så kul utan hår ändå.

Idag kommer Therese till Lindome och hälsar på. Och så blir det utställning på Esteten i Kungsbacka för alla som är intresserade, kl 18.00-20.00. Har visserligen bara en tavla att ställa ut, men den har jag kämpat med så länge så jag måste ha med den. Känns lite onödigt annars.

Igår var jag på Sahlgrenska igen, kollade värdena (sjunkande) och fyllde på med mediciner. Ska tillbaka imorgon för nya prover, få blod och få en spruta i magen (Zoladex, 1000 kr styck på Apoteket, en i månaden, helt sinnesjukt). Jag tror dom riktigt stora pengarna ligger i att uppfinna nya mediciner.

Idag måste ha varit den mest produktiva dagen sen jag hamnade på sjukhus, och säkert ett tag innan det. Har bakat muffins, pluggat och gått en promenad, men jäklar vad jag saknar joggingen... Rundorna med Beccs förra våren, ner i Dala, förbi Blåvättnerna och vidare på motionsspåret och sen kvällsdopp i Barnsjön. Och en iskall promenad hem i dränkta kläder och joggingskorna i handen. 

Nu ska jag fortsätta plugga.

Blev utskriven igår, och hade de högsta värdena hittills (2,2) så passade på att hälsa på Fia. Som hade fest =)
Blev en seg färd till Borås med Agnes, jävla tur hon var med annars hade jag kört vilse helt själv. Nu hade jag iallafall sällskap ^^ (Och får man kärringstopp mitt i en backe så är det antagligen inte avsiktligt! Helt onödigt av medtrafikanter att hänga sig på tutan!)
Men där hade jag en bra kväll. Var tvungna att stanna på Statoil och inhandla färdkost för att palla köra hem mitt i natten. Jag fick väcka Ange när jag ville bli matad med Ballerinakex.
När vi parkerat bilen dumpade vi grejjorna hemma och gick bort till vad som var kvar av Bengts 50-årsfest. Givetvis glömde jag av att säga grattis också...
Sedan gick vi till kära kusin Daniel och hängde på hans halvfärdiga altan en stund. Jimmy försökte tvinga i oss nån äcklig sprit som ingen annan ville utsätta sig för, men tror han fick dricka den själv tillslut.
Halv fem fick vi ge upp och gå hem, hade jag varit frisk så hade jag stannat ute hela natten...

Delat rum suger. Delat enkelrum är förbannat trångt och jobbigt, men då var sällskapet iallafall bra. Nu är det inte kul. Speciellt inte om man vill vara ifred och grannen vill diskutera sin mans datorkunskaper. Äh, vill inte klaga, men jag vill vara ifred från folk jag inte känner.

Jag och pappa åkte till havet idag, Önnereds brygga och Näset. Åt glass och kastade mördande blickar på alla som solade. Men det var fint att komma iväg lite. Botaniska må vara vackert, men det har gjort sitt.

Så, två nätter kvar... Tre påsar cytostatika. För den här gången.

Och förövrigt, framöver :

B E N M Ä R G S T R A N S P L A N T A T I O N

Jag hatar det här.



"Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få nånting gjort"

Tillbaka. Det är inte alls samma sak som förut. Då var allting nytt, nästan spännande, men nu är det bara segt. Nånting man måste stå ut med och ta sig igenom. Och idag ska jag dela rum, då blir det ännu jobbigare.
Men behöver bara stanna tills lördag den här gången. Tror dom iallafall, så får hoppas på det.
Fick svaren från benmärgsprovet igår och dom sa att allt såg jättebra ut. Vad det nu innebär.
För oavsett hur bra det där provet skulle vara så slipper jag inte undan behandlingarna och det är dom som förstör alla planer.
Fyra dagar kvar.

Det har varit så jäkla gött att vara hemma i helg. Var och firade Lotten i fredags, och igår riskerade jag hälsan på Lindo. Läkarna hade kanske inte rekommenderat att dra till den lokala puben så fort man blir utskriven, men mina värden kommer inte bli bättre än så här och på tisdag börjar ny cytostatikabehandling så jag hade faktiskt inget val. Jag vägrar sitta hemma hela tiden, då kommer jag att missa allt!
Tycker att jag har gjort ,och kommer få göra, tillräckligt med uppoffringar redan. Att sälja Flogging Molly-biljetten har varit det jobbigaste hittills. Jag hade kunnat stå ut med febern och allt det där bra mycket längre, bara jag fått gå på den konserten...
Det är ett helvete att inte ha ett val, att vara tvingad att ge upp tre veckor av sitt liv för varje behandling.
Så jag kommer inte kunna göra allt jag vill göra, men jag tänker göra allt jag kan göra.
Siesta! ligger jävligt bra till just nu. Jag har längtat efter en festivalsommar i nästan ett år nu och det kommer ju inte bli dom planerade fyra, Siesta!, Hultan, Peace and Love och Way out west, men nåt måste jag få göra.
"Det är nog inte den bästa miljön" - Det skiter jag fullständigt i.

Man ska göra det man vill och inte bara det man kan

Kom precis hem från sjukhuset, blev utskriven idag...Och det är väl bra, antar jag. Ska tillbaka på måndag för nytt benmärgsprov, sen startar nästa behandling på tisdag. Och det här suger. Jag har biljett till Flogging Molly i LUND på lördag, finns inte minsta möjlighet att jag får gå på den. Och lycka till med att sälja biljetten liksom. 

Och så fick jag reda på mitt resultat på CAEprovet idag, (Cerficate in Advanced English) och där lyckades jag rätt bra får jag nog säga, så det var inte helt bortkastade pengar. Så iallafall några goda nyheter idag.  

Sen ska jag käka pizza med Hanna, Jimi och Tim.

Jag ville verkligen inte åka tillbaka imorse. Jag kände mig ungefär som en sexåring i en leksaksaffär. Hade lust att klänga mig fast vid nåt och tvärvägra. Men det funkar ju inte så.

Värdena hade förbättrats lite, så jag fick permission tills på fredag, sen blir jag antagligen utskriven :)
Och nej, det betyder inte att jag är frisk, det betyder bara att jag får vara hemma istället.
Så ikväll hoppas jag på bra väder så jag får grilla och umgås lite med vänner. 

Ha en bra dag, det ska jag.